Min svåger, Mark, gör så många roliga saker. Och bra saker; om ni tycker att vattnet längs med kusten var renare nu än förra gången ni var här och surfade så är det med stor sannolikhet min svågers förtjänst. Eller i alla fall delvis hans förtjänst.
Ibland när han jobbar med något restaureringsprojekt behöver han frivilliga som hjälper till med att gräva, rensa bort växter som inte har där att göra (allt från små, små grästuvor till stora träd) och plantera nya, inhemska plantor, och allt som oftast kommer vi med vår lilla arbetstrupp bestående av fem personer (varav tre inte är alldeles arbetsvilliga) och gör en insats.
I söndags skyfflade vi torvmull (alltså mulch, är det torvmull? Eller bara mull? Eller något helt annat?) och sedan krattade vi ut den mycket prydligt längs med kanterna av en liten del av Stone Canyon Creek som rinner ovan jord genom UCLA. På detta viset:
Själva mullen syns inte så bra just på den bilden, vi hade just börjat, men det var i alla fall där vi befann oss. Dagen innan var ett hundratal volontärer där och planterade under Marks vägledning (därav flaggorna).
I söndags var det bara vi, en liten exklusiv skara, gräddan av hans volontärstab skulle man kanske kunna säga. På måndag ska skolbarnen plantera fler blommor och buskar.
Just det ja, jag sa faktiskt skolbarnen, kan ni förstå att detta faktiskt är en del av en skola!?
Jag trodde att det fanns en universell lag som sa att skolgårdar måste bestå av en stor plan yta täckt av asfalt och med ett absolut minimum av växtlighet, men tydligen är det inte så, i alla fall inte när det gäller privatskolor.
Nu har de lyckliga barnen dessutom fått nya, fina plantor och torvmull till sin lilla skoldjungel.
Vi tar vår skottkärra och våra spadar och går vidare till nästa projekt.
Leave a Reply