– Det var mycket sötsaker det där, konstaterade ICA-kassörskan när hon scannade godispåsarna (som jag lovat ungarna att ha med sig hem) och diverse fikabröd (som jag köpte med mig för ett hastigt fika tillsammans med kära gamla vänner).
– Ja, jag köpte grönsakerna igår haha, sa jag.
– Jaså, sa ICA-kassörskan.
Tvångstankar uppstod, jag såg mig själv genom hennes ögon i hela min karaktärslösa ynkedom, jag kunde inte låta bli.
– Ja alltså, jag bor inte i Sverige och mina barn gillar bara svenskt godis så jag måste hamstra lite när jag är här, sa jag och tänkte fortsätta med en försäkran om att jag förstås inte ger dem allt på en gång och att det inte blir mer förrän i juli och sett ur det perspektivet är det verkligen, verkligen löjligt lite godis, särskilt med svenska mått mätt för svenskar – och det inkluderar dig – äter mest godis i världen så där kan du snacka om sötsaker och det vill du tydligen göra, men istället tänkte jag Herregud ängsliga människa, var tyst, var bara tyst! och då blev jag äntligen det.
Lämna ett svar