Åh, den här tiden på dagen är den bästa. Tidig kväll, halv sex är klockan, och på verandan, under parasollet, har det blivit svalare efter dagens värmechock. Det kan för all del vara en förfärligt stressig tid på dagen också, med middag och hockey och piano och hemläxehelvetet, men ikväll är det inte det. Ikväll är det rester till middag och hemläxan avklarad och allmän jetlaglathet. Skönt så.
Förresten har jag lagt den stressiga fasen av mitt liv bakom mig. Jag har blivit en ny människa på sistone, en som tar sig tid att sitta på verandan på kvällen och lukta på blommorna. En som tar sig tid att ge sig ut på en två timmar lång cykeltur längs med havet på morgonen utan att få dåligt samvete. Cyklade gjorde jag igår och det var härligt. Resten av dagen linkade jag omkring som en äldre, svårt reumatisk tant för ryggen kroknade, men det var det värt.
På hockeyverandan nedanför mig spelar mina pojkar hockey med grannens grabb. Det förhållandet har inte precis förbättrats med tiden, snarare tvärtom. Efter ett antal sammandrabbningar som involverat framför allt barn men även en del staket har vi genom en tyst överenskommelse retirerat till en synnerligen sval relation. Vi hälsar på varandra, det är allt. Pojken kommer över ibland, med mer eller mindre långa avbrott för när någon form av konlifkt inträffar och relationen går från sval till iskall till obefintlig.
Så håller det på, men jag är så ostressad nu för tiden så jag rycker bara på axlarna åt alltihop. Eller nej, det gör jag inte alls, för det är inte särskilt roligt, men vad ska man göra? Kvällssolen är i alla fall ljuvlig och nu ska jag gå och värma lite rester.
Leave a Reply