Å, the misery

juni 2nd, 2009 § 3 comments

Alltså, detta är så vansinnigt larvigt. Vi ska lägga bud på ett hus igen (inget att hetsa upp sig över, vi lägger bud på hus mest hela tiden, men vi blir bara skrattade åt. Husbud är numera lika spännande som att köpa mjölk, med undantag av att mjölken får man åtminstone ta med sig hem) och vår mäklare har i mycket bestämda ordalag bett oss att skriva ett brev till säljarna.

Ett brev. Ett brev som på något vis ska förmå säljarna att sälja sitt hus just till oss och ingen annan, trots att vi med 110 procents säkerhet inte kommer att bjuda högst. Ett brev där vi ska berätta om oss och om hur våra barn skulle älska att växa upp där och hur väl vi skulle ta hand om det och ja, jag vet inte riktigt vad mer, jag har aldrig skrivit ett sådant brev förut och jag vet inte vad det ska innehålla. Jag vet bara att det är så larvigt, så larvigt och jag sitter här och vrider mig i våndor framför datorn och försöker formulera något som ska göra min man ("du kan ju skriva, skriv ett fint brev nu") och mäklaren nöjda. Det går inte bra alls kan jag meddela, eftersom hela grundtanken med detta brevskrivande ju är helt fånig.

Men så tänker jag att mäklare borde väl veta vad de talar om och tänk om vi är två som lagt samma bud och vi har med ett trevligt brev och de andra budläggarna har det inte och så tycker säljarna att det där verkar ju vara en fantastiskt trevlig familj, lite som vår faktiskt, vi tar dem. Tänk om det skulle vara så, tänker jag och därför sitter jag här och försöker skriva ihop något. Nu fortsätter jag med det, annars kommer mäklaren och maken att skälla på mig och det blir mitt fel att vi inte fick det där fina huset.

§ 3 Responses to Å, the misery"

  • Ing skriver:

    Det slutade med att vi inte skrev något brev och att någon lämnade in ett högre bud och vi fick inget hus. vår mäklare sa till oss att hon VET att det kan fungera – det är fler än din ömma moder Anna, som tänker så. När jag tänker efter så skulle jag kanske göra det själv också. Till nästa bud ska vi ha ett brev!

  • Tätortstimotej-anna skriver:

    När min ömma moder sålde sitt hus hade vi två budgivare till slut, och hon sålde till paret som bjöd lägre eftersom hon gillade dem bättre och tyckte att deras tvååring var så söt. Så det kan nog funka så.

  • Eva skriver:

    Lycka till med brevet och huset. Du kan ju alltid skriva ett dolt hot i brevet som får dem att vilja sälja huset till dig, t.ex. att din kusin är terrorist eller något liknande. Ja, inte vet jag men snart kommer ni och det gör mig så jävla(ursäkta svordomen) glad!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

What's this?

You are currently reading Å, the misery at Ingegerd Landström.

meta