Häromnatten drömde jag en helt vanlig, fridfull dröm. Den handlade om att jag skulle börja jobba som lärare på min gamla skola, belägen i en liten by i övre norrland. Det var inga konstigheter alls med det, drömmen tuffade på helt odramatiskt och vid ett tillfälle stod jag utanför mina föräldrars hus och pratade med en annan lärare på skolan. Nånting åt det hållet.
Då. Plötsligt. Dyker det upp två män beväpnade med någon typ av kulsprutor på gården. De är greker, av någon anledning står det fullständigt klart för mig att de är greker, och de springer emot oss med sina jättevapen och skriker något som jag inte förstår – det var väl grekiska förstås. Jag springer också, in i huset, in till köket där ungarna sitter och fikar i godan ro och jag sliter upp dem och sliter ner dem i källaren och så står jag där med mina barn som snart ska skjutas sönder och samman av två galna greker och paniken och rädslan får mig nästan att kräkas.
Då vaknade jag. Fortfarande kräkfärdig, med paniken bultandes i öronen och undrandes vad det är för problem som jag borde ta itu med. Grava, tydligen.
Sedan tittade jag på klockan och ser: 6:16 a.m. Väckarklockan skulle ha ringt 6:15, men jag glömde slå på den och min hjärna skickade helt sonika in två galna greker med kulsprutor för att väcka mig.
Det är ju ganska fantastiskt, tycker jag. Så här i efterhand.
Nej jag begriper ingenting. Jag känner en enda grek, en av våra bästa vänner här och han är en fantastiskt mild och trevlig och stilig professor som aldrig höjer rösten och då har han ändå fyra vilda barn. Mycket märkligt.
Fantastiskt! Men varför GREKER?? De är väl inte så våldsamma??