Ja, nej, nähä, det här liknar ju ingenting, kan man få en omstart på januari månad tack? Börja om helt enkelt, skippa alla influensor och öroninfektioner och en trötthet som gör att man bara vill sova och som gör att man undrar om det kanske inte ens är influensa, kanske det blir det så här när man fyller fyrtio. Jag gjorde det för ett par veckor sedan, fyllde fyrtio, och två dagar senare däckade jag i influensa och ville bara dö, eller åtminstone falla i koma ett tag, och nu, nu, när jag tycker att jag borde börja bli frisk så är jag fortfarande trött hela tiden och går omkring och hostar och vill bara sova och gör ingenting av allt det som jag hade föresatt mig att göra. Jag hatar att inte få saker gjorda, det gör mig grinig och irriterad på mig själv och det tycker jag inte om att vara, jag tycker om att vara snäll mot mig själv.
Jag läser Resa genom ensamheten av Plura Johansson i alla fall, det gör jag, och jag kan inte lägga ifrån mig den. Jag har aldrig lyssnat så förfärligt mycket på Eldkvarn, förutom Fula Pojkar som jag spelade sönder där jag satt i mitt tonårsrum i en liten by i övre Norrland i väntan på att livet skulle börja. Hela 80-talet gick jag omkring i min by och väntade på att allting skulle hända, att åtminstone något skulle hända, men det gjorde det aldrig. Plura, han partajade bort hela 80-talet han, levde rockstjärneliv så till den milda grad och jag gillar att läsa om det. Och jag älskar alla gamla svartvita foton som boken är full av.
Nu har jag i alla fall skrivit ett inlägg här, det var bra gjort av dig Ing. Nu måste jag sova. Jag har blivit en sömntyrann. Måste sova, annars orkar jag inte få iväg mina barn till skolan och mig själv till jobbet. Och Jeff är i Japan, han kunde gärna få komma hem snart.
Jag älskar Eldkvarns Kärlekens tunga – den får jag fortfarande rysningar av… Hoppas att februari har börjat bättre än januari!
Tack Lotta, det känns bra att höra att jag i alla fall har fem år kvar. Tror jag…
Hej Ing och grattis på födelsedagen! Vet inte om det tröstar dig just nu, men enl min erfarenhet rasar inte kroppen ihop fullkomligt förrän vid 45.