Han kallas Maestro Salonen förstås. Visst är det mäktigt: ”Maestro.”

januari 11th, 2009 § 0 comments

Vi kom iväg på konsert igår kväll i alla fall och det var väldigt trevligt. Vi var bara lite besvikna på ljudet, det var väl så beskedligt, vi hade nog väntat oss att bli blåsta av stolarna när hela orkestern tog i, men inte minsta susning nådde oss där vi satt. Kanske satt vi för högt upp (fast vi satt ändå inte så högt upp), kanske satt vi för nära en vägg, vad vet jag.

För övrigt, eftersom jag inte kan någonting alls om klassisk musik och bara tycker mycket om att lyssna på det på ett totalt okunnigt och okritiskt sätt, så kan jag bara konstatera att det var en fantasiskt bra konsert. Emanuel Ax spelade Brahms så att de som satt parkett faktiskt blåste av stolarna och vi som satt högre upp åtminstone ryste lite grann. Och eftersom det var "Casual Friday" så kom Maestro Salonen och Mr. Ax ut på scenen efteråt för en liten Post-Concert Discussion och Mr. Ax visade sig vara en mycket lågmält rolig och sympatisk farbror som jag  gärna hade lyssnat länge på. Maestro själv såg inte alldeles bekväm ut, han satt mest och drog mest handen genom håret och kom inte riktigt till skott. Han var väl trött förstås, det tar på krafterna att dirigera.

Ja, sedan skulle vi gå ut och dricka drinkar, men då tog skidhelgen ut sin rätt och vi åkte hem och stupade i säng, med Brahms ringande i öronen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

What's this?

You are currently reading Han kallas Maestro Salonen förstås. Visst är det mäktigt: ”Maestro.” at Ingegerd Landström.

meta