"Nu har ni väl snart råd med hus, priserna går ju ner så mycket i Kalifornien?" frågade någon mig häromdagen. Eller påstod snarare, det var inte så mycket en fråga som ett påstående.
Och förvisso är det så att om man är villig att bo i Riverside eller Rancho Cucamonga, då kan man få husen slängda efter sig, men i västra L.A. får man inte det. I västra L.A. masar sig priserna i mycket maklig takt, faktiskt i precis samma takt som gamlingarna som bor i gigantiska mansions i Holmby Hills masar sig runt sin motionsrunda i parken, neråt, från astronomiska till något mindre astronomiska – men fortfarande helt galna – nivåer.
Vi försöker förlika oss med den tanken. Tanken att det blir inget hus här. Det blir ingen trädgård till ungarna och inga trevliga grannar som man kan stå och prata med över häcken på söndagsförmiddagarna och inga promenader in till frukt- och grönsaksmarknaden och ut i skogen och inget litet trivsamt hemmabibliotek där ungarna sitter och gör sina hemläxor på eftermiddagarna allt medan middagen puttrar trivsamt på spisen i det ljusa Ikea-köket med burpråk och sån där jäkla ö i mitten. Köksö, heter det inte så?
Tills vidare försöker vi komma över den sorgliga insikten genom att fixa litet här hemma. Vi har köpt nya blommor som når ända upp till taket och vi ska måla om våra tråkiga vita väggar i alla möjliga vackra färger, trots att vår värd kommer att gå i taket. Erik och jag ska odla tomater och sallad och vi ska ha en liten örtträdgård. Vi väntar med hönsen så länge, men i övrigt har vi helhjärtat börjat gå in för att leva sustainable city living. Som Ed.
Sedan, när vi tröttnat på det och när vi inser att det är inte så här vi vill leva våra liv, ja inte vet jag, då flyttar vi väl till östkusten istället.
Det eviga kompromissandet – så är det definitivt Men jag känner mer och mer att jag har nog snart kompromissat färdigt. Nu tänker jag i alla fall sluta älta hus för ett tag framöver…
Hear, hear – SF-huspriser lever ett liv för sig och hänger liksom inte alls med det övriga landet. Vi har absolut inte eråd att köpa ett så pass stort/litet hus som vi skulle vilja ha och vill ändå ogärna lämna staden. The commuterbelt här uppe är stärcker sig rätt långt så det spelar nästan ingen roll om man stannar här eller tar sig ut, priserna är desamma, men man får garanterat mer trädgård om man lämnar stan. Men jag gillar traffik och att ha nära till affärerna. Det är eviga kompromisser.Håll ut – det händer när ni minst anar det – jag håller tummarna!