Det handlar mycket om det aggressiva tonläget i valdebatten just nu, men jag vet inte jag. Jag tycker nog att man får vara glad så länge republikanerna fortfarande bara pratar och inte börjar vifta ilsket med någon revolver som de bär omkring på i syfte att försvara sig och för att det är deras förbannade konstitutionella rätt att göra det.
I alla fall, det var inte det jag skulle skriva för det var ju litet billigt och det är klart att inte alla republikaner bär vapen till vardags. Det jag skulle skriva var att när vi kom tillbaka till parkeringen och skulle starta bilen så gick den inte igång.
Och bäst vi stod där, Jeff bligandes dystert på det stendöda batteriet och jag letandes nödproviant till ungarna, kom en liten farbror fram och frågade om vi behövde hjälp.
Det behövde vi naturligtvis, men istället för ett tacksamt leende från min man såg jag hur han liksom ryggade tillbaka, som om farbrorn just frågat om han kunde få köpa våra barn för en billig penning, inte om vi behövde hjälp med att få igång bilen.
Jag gick dit för att rädda situationen när jag såg den. Knappen. Den blåa (röda?) McCain/Palin-knappen lyste som en strålkastare i ansiktet på min man som inte visste vad han skulle ta sig till: Principer eller batteriladdning, what to do, what to do?
"Thanks so much" sa jag, som ändå gärna vill tro att republikaner också är människor, om än mindre vetande, och farbrorn hämtade sin bil och parkerade den brevid vår.
Då lyckades vi inte lokalisera batteriet. Det fanns inget batteri i bilen helt enkelt (den fanns där bak förstås, en sån bil hade vår f.d. granne the Rocket Scientist så jag blev inte ett dugg förvånad).
Just precis då kom en ung man fram och konstaterade det som vi just konstaterat, att batteriet befann sig någonstans i de bakre regionerna på bilen. Och så sa han de magiska orden: "we can use my car instead, it might be easier."
"YES!" sa Jeff. "Thanks man, I really appreciate it."
"Det där var väl litet barnsligt ändå" sa jag senare, när vi satt i bilen på väg mot Ikea.
"Fuckin' republicans", sa Jeff.
Det här landet kommer att behöva samtalsterapi om några veckor. Det, och så en Demokratisk president förstås.
Helen, thanks so much!!
I really like the way you tell a story. It is very engaging.Helen U.S.