I fredags bestämde vi oss: vi måste bort från stan, vi måste ut till en skog och en stuga någonstans och det ska vara tyst, sådär så att man kan höra fåglarna sjunga – absolut inga sirener av något slag – och ungarna måste kunna släppas ut och pyssla med det de för tillfället vill pyssla med utan att de först måste köras någonstans.
Egentligen var det väl mest jag som kände så. Jeff kände nog mest att han gärna ville att hans fru skulle återfinna något av den lugn och harmoni som hon någon gång i ett tidigare liv faktiskt utstrålade, och därför hittade han en stuga i en skog och bokade den illa kvickt.
Så tidigt i lördags morse åkte vi till Idyllwild, ett litet samhälle högt uppe i San Bernardino bergen med 3500 invånare, ett tiotal real estate businesses och minst fyra butiker med jultema. Vi köpte inget hus, däremot köpte jag två snögubbe-ljuslyktor och tre snögubbar av trä som ska stå i ungarna rum och föreställa, yep – ungarna. Snögubbar är så trivsamma, dels är de runda och trinda och påminner mig om Norrland, dels ger de inga religiösa associationer alls, så de kan jag ställa fram tidigt i december, redan innan Hannukah har gått av stapeln.
Hur som helst, skog fanns det gott om i Idyllwild och tyst var det också. Det är så märkligt med dessa små samhällen som ligger långt bortom ära och redlighet: "Tänk att folk bor här" turades vi om att utbrista under vår två timmars bilresa och sedan ytterligare några gånger sedan vi väl kommit fram. Här kan man förstås påpeka att jag inte borde tycka att det är konstigt alls eftersom jag kommer från en liten by som ligger mitt ute i en skog 10 mil ovanför polcirkeln, men några sådana kopplingar gör jag tydligen inte.
Vi var ute och gick i skogen. Satt i trädgården i en gammal skranglig bänkgunga och läste böcker och drack kaffe. Diskade för hand. Spelade Memory (vårt enda misstag var att ta med det där förbannade memoryspelet. Det är perfekt i teorin – alla åldrar kan spela det. I praktiken resulterar den i regelbundna vansinnesutbrott från en fem-åring som inte klarar av att förlora eller ens ligga under med ett par). Läste tio år gamla Idyllwild Town Crier – "Almot all the news, part of the time." Ungarna lekte björnar och tjatade om att se på tv.
Det var en bra helg. En månad för kort, men annars bra.
Underbart att lämna stan, jag vill ut på landet varenda helg!
argh – va mysigt – vill också bort!!!!!