Ååååå, såg ni den där hemska, förfärliga intervjun med Palin igår (eller om det var i förrgår), den där hon försöker prata utrikespolitik och allt bara blev så fel så fel så fel.
Jeff suckade och skrattade hånfullt och sa elaka saker, men för en gångs skulle kunde jag inte uppbåda den där vanliga ilskan och irritationen som annars infinner sig hos mig per automatik när en republikan öppnar munnen. Nej, den här gången var det bara (ok, nästan bara) medlidande och sympati som strömmade ur mig och jag önskade så att hon skulle få ordning på tankarna och orden och att något begripligt skulle komma ut till sist. Eller i alla fall det vanliga republikanska skitsnacket.
Det gjorde det inte meddelade Jeff, men om det vet jag inget eftersom jag inte klarade av att titta på hela klippet, det blev så pinsamt och hemskt. Sådär som det kan bli när någon gäst hos Letterman försöker vara rolig men det inte funkar, när det inte blir roligt, bara pinsamt och alla vet det, gästen mest av alla, men ändå måste gästen sitta kvar och tala till punkt och alla skruvar på sig och önskar att de vore någon annanstans, gästen mest av alla.
Sånt klarar jag inte av att titta på.
Och hur, hur ska debatten gå nästa vecka (är det nästa vecka? Om två veckor?)? Jag kommer inte att kunna titta på den.
(Kvällens debatt? Ja, den missade jag naturligtvis. Det blev The Magic Schoolbus istället, eftersom jag hade läst någonstans att debatten skulle börja klockan nio. Och det gjorde den ju. I New York gjorde den det.)
Lämna ett svar