Jag gick till optikern idag och skulle göra en enkel synundersökning. Trodde jag. En timme senare vacklade jag ut med pupiller stora som dasslock och visste inte riktigt hur jag skulle hitta hem. Mycket märkligt.
Det började bra med en alldeles vanlig synundersökning, en sån där som man gjort tjugotals gånger vid det här laget. Men när allt det var avklarat frågade optikern om jag hade fått mina "pupils dilated" på sistone.
"If I had my what?" frågade jag.
Då log optikern och förklarade att det är bra att göra en sådan undersökning med några års mellanrum och att den helt enkelt går ut på att hon droppar en vätska i mina ögon som gör att pupillerna vidgar sig och som i sin tur gör att hon på ett mycket smidigt sätt kan kika in i det allra innersta i mitt öga och se så att allt står rätt till med retinan.
"Ok," sa jag eftersom jag inte gärna ifrågasätter medicinska auktoriteter. "I guess you should do than then."
Så hon droppade i ett par olika vätskor och sa åt mig att jag skulle sitta och vänta i tjugo minuter tills jag var "fully dilated", vilket jag inom parentes tyckte lät ganska roligt och gav mig omedelbara flashbacks till förlossningsavdelningen på South Kensingtons allmänna sjukhus.
Hur som helst, jag satt där och väntade och märkte att synen blev sämre och sedan kom optikern och kontrollerade att pupillerna hade dilated som de skulle vilket de definitivt hade, och sedan riktade hon starkt ljus rakt in i dessa stackars försvarslösa ögon i vad som kändes som en evighet.
Allt såg bra ut ,konstaterade hon och det var då jag vacklade ut i det strålande solskenet med mina inverterade knarkarpupiller. Jag strök längs med väggarna på den skuggiga sidan av gatan, jag kisade försikigt med ett öga i taget, jag kände hur solstrålarna brakade in genom mina vidöppna ögon och lyste upp hela huvudet på mig.
Jeff tittade på mig när jag kom hem: "Man that looks weird" konstaterade han och undrade varför i all världen de låtit mig gå iväg utan solglasögon. "Inte vet jag" sa jag och sedan gick jag och mina förskrämda pupiller och vilade oss i sovrummet. Med neddragna persienner.
Veronika, det var en himla tur att jag kunde gå hem, jag hade fullt upp med att inte snubbla på trottoarkanter och gå in i postlådor. Och visst är det märkligt att man inte blir bättre informerad, på min optiker lät det som att det var en baggis och det var det definitivt inte!Zak, ja optikern sa att man ska göra det med några års mellanrum, men jag känner mig gå grundligt undersökt att det räcker för de två nästa decennierna. Minst…
Welcome to the USA!Både min fru och min dotter går igenon detta med några års mellanrum. Standard procedure, men inte så trevligt,-Zak
En gång alrig mr , säger jag. Optikern frågade mig detsamma första gången jag gick till ögonläkaren här. Oh my God, det var det värsta jag varit med om, nästan iallafall.Dom sa åt mig att ha solglasögonen på , men ändå. Jag var tvungen att ta mig hem med bil! Höll på att krocka två gånger då jag skulle ta mig ut från parkeringen.Kom hem ringde mannen, du måste komma hem coh ta hand om barnen!Själv gick jag och la mig med nedragna persienner, hela dagen!Dom borde varna betydligt mer vad som händer med en efteråt, man blir ju nästan blind i timmar!
Nej, det var en ny erfarenhet, jag har heller aldrig hört talas om det. Men när en optiker säger åt mig att det här är bra och nyttigt att göra så tänker jag jaha, då är det väl det och så går jag med på det. Tarmsköljning tror jag nog däremot att jag skulle vägra gå med på 🙂
Va, en sådan undersökning har jag aldrig hört talas om – och det kan ju inte vara bra att gå ut i solskenet med fullt vidöppna pupiller?? Låter som något typiskt LA-aktigt… som tarmsköljning, ha ha!