Tittade på Allsång på Skansen igår. Tänkte på hur märkligt det är – inte alls märkligt på ett dåligt sätt, bara märkligt helt enkelt – med detta lilla, lilla land som är så litet att hela befolkningen, eller åtminstone stora delar av den, tittar på samma tv-program samtidigt, pratar om det på jobblunchen dagen efter och läser om det i kvällstidningarn på eftermiddagen.
Samma sak med samhällsdebatter, böcker och politik: vi tar oss an en sak i taget, oavsett om det handlar om föräldraförsäkring, dagis skadliga inverkan på barn, Noréns dagbok, offentlig amning, Alex Schulman, FRA, Tiina Rosenberg eller melodifestivalen.
Det är praktiskt tycker jag. Jag läser något konstigt av Elise…vad heter hon nu igen, den svenska husmoderns ansikte utåt och den enda nu levande människan född på 1850-talet, i Svenska Dagbladet och så vet jag att imorgon eller i alla fall inom de allra närmaste dagarna, så kommer jag att kunna läsa en hel drös artiklar och ledare och kommentarer om det, i tidningar, på bloggar och på tv. Det är enkelt att få en överblick, man vet vad alla tycker, man missar inga åsikter. Man har koll helt enkelt.
Jag gillar det. Och jag kan sakna det alldeles förfärligt mycket när jag sitter hemma vid köksbordet och läser LA Times och försöker få den där överblicken, försöker hålla reda på allt det som sägs och tycks och händer i alla möjliga sammanhang men lyckas naturligtvis inte alls.
Märkligt är det förresten också att Christer Sjögren får vara med i Allsång på Skansen. Och att publiken sjunger med i hans bilförsäljarmelodi som vore han Bruce Springsteen. Man kanske gör det när man fått köa ett dygn för att få sittplats och är dyngsur av regnet. Men i alla fall, märkligt är det.
Cecilia – ha en jätteskön sommar du med. Och du har rätt, det finns förstås olika sätt att be om ursäkt på…Lotta, vad lustigt, jag har aldrig uppfattat det som en tvångströja, mer som ett sätt att få en massa olika perspektiv på någon fråga eller något ämne. Men när det mest bara diskuteras Melodifestival kan man bli litet trött. Och förundrad…
Jag blir också jättesentimental av Allsång på Skansen, men för övrigt tycker jag att en fråga i taget-tendensen är det som är mest irriterande med Sverige. Det blir till en tvångströja tycker jag. Och speaking of tröjor är det samma sak med det svenska modet. Ett stil i taget, en färg i taget. Å vad jag inte gillar det.
Ska erkänna att jag har ett perverst beroende av Allsång när jag är i Sverige. Ögonen tåras, jag blir sentimental, och nynnar med i alla sångerna, ja, jag vet, jag är fjantig – men så är det.Såg din kommentar på min blogg förresten, insåg att jag hade uttryckt mig slarvigt, hon log inte på ett trevligt ursäktande sätt, utan på ett sånt där avvisande: jag ser inget, hör inget sätt.Ha det super i Sverige – jag kommer dit om två veckor!!!!