Jetlagveckan börjar lida mot sitt slut. Den har gått över förväntan, nu är det bara Erik som fortfarande är uppe och trasslar klockan tre på morgonen. Då är det så här vackert ute, annars är det mest kallt och regnigt och grått. Och kallt, sa jag det?
Tidigare under veckan när Erik bestämt sig för att det är dags att vakna har jag mest hasat runt i stugan och tyckt synd om mig själv för att klockan är tre på morgonen och jag inte får sova och dessutom för att internetanslutningen fungerar så uselt och det inte går att få tag på någon förstärkningsgrej på den här sidan polcirkeln.
Men i morse bestämde jag mig, till Eriks stora glädje, för att byta strategi: slut på hasandet, ut och gör något vettigt istället. Så klockan fem i morse hade vi tömt toaletten och bytt vatten (sommarens stugprojekt: ansluta oss till kommunens vatten- och avlopp), letat fram gummistövlar och varit ute och smygit efter harar, ätit frukost, gjort upp eld i spisen, sorterat tvätt, spelat några snabbversioner av hästmonopol och sorterat leksaksbilar under kategorierna "supercool" och "little cool."
Om nu bara de lata morföräldrarna kunde vakna någon gång så skulle jag till och med få sova litet.
Lämna ett svar