Eftersom man inte kan hinna med allt här i världen så har jag börjat prioritera och nu har jag prioriterat bort Sverige. Eller ja, en och annan svensk blogg kan jag inte sluta läsa, men annars så.
Nu är det slut med DN – har jag tid över att läsa tidningen så blir det lokaltidningen. På joggingrundorna är det slut med mina svenska favoriter, inget mer Tendens, inget mer Godmorgon Världen, inget mer Spanarna, bara NPR. Eller kanske möjligtvis Spanarna någon gång då och då, men bara om Jonas Hallberg går i pension. Han som var min favorit en gång i tiden, han är litet trött nu, kommer inte med de mest briljanta spaningarna. Ibland klarar jag inte av att lyssna på honom och måste slå av.
Möjligtvis kan denna min nya prioritetsordning ha något att göra med det faktum att jag åker till Sverige om en vecka och att jag snart kan sitta i solen på gräsmattan utanför min lilla stuga och läsa PAPPERS-DN och lyssna på svensk radio tills jag storknar, men det tror jag väl ändå inte.
Ok, två veckor med amerikansk radio, men i morse lyssnade jag på Godmorgon världen igen. Kunde inte låta bli. Och det var så trivsamt! Lyssnade på Spanarna, stängde av när trötte Jonas drog igång. Men du har rätt Lotta, man väljer nog till sist.
men jag kan ff inte sluta med spanarna – fast jag har slutat med DN – det går lilskom inte längre, jag har knappt tid att klä på mig på morgnarna, det känns inte som jag har suttit och läst tidningen på morgonen på jag vet inte hur länge. brukar fråga min man: har det hänt nått i världen jag borde veta om, och så litar jag på honom.och jag håller med on Jonas Hallberg!
Vad lustigt.precis sådär gjorde jag för ett tag sedan, raderade alla svenska podcasts. Utom Spanarna. Och Sommar. Fast tråkiga Sommar stänger jag av. Undrar om man förr eller senare helt enkelt väljer var man bor.Håller med dig om Jonas Hallberg. Gammelmansknarrig, kan han vara.