Ny bil-CD till ungarna, bästa låten heter "Monster in pink underwear." Låten, som för övrigt är väldigt bra och fastnar som superlim i hjärnan på oss allihop, handlar helt enkelt om en liten kille som ligger i sin säng på kvällarna och är rädd för monster . För att sluta vara rädd försöker han föreställa sig att monstret har "pink underwear" på sig. Sist i låter föreställer han sig dessutom att monstret är så pyttelitet att han kan kan putta ner det från sängen med pekfingret.
Litet och rosa. Mindre läskigt än så kan ingenting bli.
Som en god feministisk moder frågade jag varför det var så roligt att monstret hade just rosa underbyxor. Hade det inte varit lika kul om de hade varit svarta. Eller blåa. Och hade inte monstret blivit lika oläskigt då?
Nej, det hade det förstås inte, tyckte mina barn och skrålade vidare. Fast de kunde inte förklara varför, mest tyckte de att min fråga var helt knäpp och tämligen ointressant.
"Your mother is trying to tell you that the boy in the song is making the monster less scary by feminizing it," sa min man då.
"Just det," sa jag. "Listen to your father."
Det är tur att någon i den här familjen har läst feministisk grundkurs.
Nej nej Petra, det är inte för sent, det är bara början det här 🙂 Och Louise, det här borde ju min man egentligen utreda, men såklart monstret blir litet och pyttigt och totalt ofarligt genom att bli tjejigt. Ungefär så.
Blir inte monster MER skrämmande om de får på sig rosa trosor?! (och blir feminized)
Ha ha, du har så rätt!! Du får väl köra en feministisk grundkurs med barnen, det ska väl börjas i tid (även om det redan verkar vara försent,ha ha) 😉