Det är ett nytt år och jag känner att jag borde göra en summering av det gamla året, samt avlägga en rad löften inför det nya. Det hinner jag dock inte, eftersom mina barn har jullov och mina dagar och kvällar går åt till att spela hockey, laga mat, spela fotboll, laga mat, pyssla, laga mat, göra parkbesök och lösa tretusen konflikter om dagen mellan mina två söner. De håller på att driva mig till vansinne, dessa två underbara grabbar, faktiskt så tror jag att jag blir galen på dem.
Fram till för ett par månader sedan så var de bästa vänner, ler och långhalm och allt det där, mest hela tiden. Och det är de fortfarande, men numera i fem-minutersintervaller. Där emellan bråkar de om samma leksaker, om vem som slog vem, om vem som inte delar med sig och om vems tur det var.
Det finns ingenting, absolut ingenting, som tar fram det värsta i mig så som ideliga bråk och tjafs och lösande av konflikter som jag inte vet hur de började, eller vem som har rätt till den leksaken, eller vem som först kallade den andre för "bebis" och det finns ingenting som får mig att känna mig som en sämre morsa heller. Men det är väl bara en fas förstås. "Det går över" är mitt mantra som jag mumlar för mig själv i perioder när allt inte är så där lyckligt som man gärna vill att det ska vara.
Så jag har inte tid med några summeringar. Och så löften då, det ger jag inga eftersom jag blivit så gammal och klok att jag inte längre avger några nyårslöften. Jag vet ju att det enda de löftena gör är att påminna mig om min svaga karaktär när jag bryter dem om två veckor och vad är det för ett negativt sätt att börja ett nytt år på? Nej, då är det mycket trevligare och mindre kravfyllt att börja året med några fromma nyårsförhoppningar. Om de slår in så är det fantastiskt trevligt och om de inte gör det så, tja, då kanske de gör det nästa år istället. Så inför 2008 hoppas jag;
att jag ska lyckas förmå mig till att börja baka bröd;
att jag ska få ett jobb;
att jag ska hitta tid att skriva fast jag får det där jobbet;
att jag ska fortsätta ta mig tid att spela gitarr;
att jag ska säga "javisst" mycket oftare än "jag ska bara…" till mina barn;
att jag ska lyckas nästla mig in bland ett gäng trivsamma människor som inte har någon anknytning till min man eller mina barn;
åsså hoppas jag på det där huset då, som vanligt. Med en liten fin trädgård att släppa ut mina barn i.
Det var nog allt. Hoppas ni alla får ett alldeles makalöst 2008!
Petra, utmattande är en mycket bra beskrivning på vår vardag just nu. Fler dalar än berg kan man också säga, men allt går över.Aurorabuddha, tack för uppmuntran. Jag funderade faktiskt på att lägga till börja med yoga igen på min lista, men jag insåg att det var nog en alldeles för orealistik förhoppning. Nästa år kanske 🙂
Din lista ar da verkligen vettig, tycker jag! Jag slar vad om att det mesta kommer att bli verklighet for dig.Och mitt staende ’goda rad’ ar: kom ihag att allting forandras hela tiden. Allting ar tillfalligt. Ibland ar det en trost i alla fall.Kram fran Texas!
God fortsättning Ing och jag hoppas att några av dina önskningar infaller! Det låter som en ganska utmattande period i barnens liv (och ditt!), men som du säger så kommer den att gå över.. förhoppningsvis snart!