Jeffs kusin från Irland är här och hälsar på. Med sig har hon sin son som är tio år. Väldigt trevlig är han, extremt hjälpsam och artig, bara väldigt, väldigt högljudd. Han kan liksom inte låta bli, det bara bubblar ur honom.
Igår kväll fick han följa med Jeff och hans bror på hockeymatch. Jeff kom hem och meddelade att den irländske sonen hade skrikit oavbrutet i tre timmar. Han skrek när det var avbrott för reklam. Han skrek på små knattar som spelade hockey mellan perioderna. Folk runt omkring dem flyttade på sig för att de inte stod ut med honom. På en hockeymatch, där alla skriker och där tung rockmusik dånar oavbrutet, skrek han så högt och så ihållande att folk flyttade på sig! Han var faktiskt så högljudd så att till och med bröderna A, som inte låter sig generas av någon eller något någonsin, tyckte att det var litet pinsamt. Men det var hans livs första hockeymatch, så de ville inte förstöra hans roliga. Kanske var de litet fascinerade också, vad vet jag.
De ska bo hos oss i två veckor.
Lämna ett svar