För några veckor sedan upptäckte jag att jag gjorde Den gesten. Den där som är så liten så att den nästan inte märks eftersom det bara rör sig om ett par millimeter, men som ändå är så förfärande, enormt stor.
För när man placerar något finstilt framför ögonen sådär som man alltid gjort och det inte längre fungerar utan man måste justera avståndet för att få in skärpan, så handlar det ju bara om några millimetrar, men i tid räknat så har jag helt plötsligt åldrats ett decennium.
Pensionärsgesten. Suck. Snart kommer inte armarna att räcka till.
Lämna ett svar