Jag blev bjuden på rostade syrsor i lördags. De låg huller om buller i en skål och de såg ut precis som de syrsor som brukar smita in från trädgården på kvällarna om vi inte har nätdörren stängd gör, och som jag brukar jaga runt vardagsrumsgolvet. Litet annorlunda färg bara, svagt rödbruna och så litet skrumpna, så där som syrsor blir när de rostas.
Jag försökte verkligen, det gjorde jag. Jag tog emot skålen,luktade på dem, försökte jämföra dem med chicken wings och ölkorv och andra små köttbitar som man gärna stoppar i sig i kombination med alkohol. Värden försäkrade att de smakar ingenting, de är bara krispiga att tugga på.
Men det gick inte. När jag råkade stöta till skålen så började myllret av rödbruna, skrumpna syrsor helt plötsligt att röra på sig, de såg ut som om de levde igen, och jag kände hur deras små böjda ben och tunna, tunna vingar skulle sticka och raspa mig i halsen om jag försökte svälja en.
Sedan berättade värden att han tyckte väldigt mycket om rostade syrsor, men att han inte hade kunnat äta dem på ett bra tag. Han hade nämligen blivit litet dålig efter en kvälls partajade som inkluderade både alkohol och syrsor och när han kom hem gick han på toaletten och då kom alla syrsorna upp och hälsade på igen. Då skickade jag skålen vidare.
Kvällen till ära (det var hans födelsedag) åt vår värd syrsor igen och även en och annan skorpion. Det gjorde min käre man också, men jag tror inte att han gör om det, han såg litet blek ut efteråt. Sedan åt vi massor av smaskig mexikansk mat utan några som helst vingar eller ben, drack massor av Cuba Libre, och till efterrätt åt vi de mest sagolikt goda bananabread-cupcakes jag någonsin smakat.
Nästa gång kanske jag försöker med syrsorna igen, kanske det går om jag bara lyckas hålla skålen stilla.
Nej, det kan du nog ha rätt i, det där med storleken. köttbullar är liksom litet mer abstrakt, man ser inga betande kossor framför sig…Och så är det det där med insekter och andra djur som vi lärt oss är äckliga, man vill inte gärna stoppa dem i munnen när man ryser av obehag bara av att se dem på vardagsrumsgolvet.
Näe, jag tror inte att jag skulle ha testat heller.. visst är det intressant vad vi kan tänka oss äta och vad som är ett stort no-no. Varför känns det ok att äta en ko (eller delar av den iaf) men inte en groda (det har jag faktiskt gjort 2 ggr) eller en syrsa? Har det med storleken att göra kanske? Man äter ju inte HELA kon och därför känns det helt ok att bara äta en del av det stora djuret eftersom man inte ser djuret framför sig? Hm… nu ska jag gå till mormor och äta sill till middag (som jag kallar lunch) – halv tolv är klockan och jag har inte ätit frukost 😉