Jaja, alla ni andra svenskamerikaner som är litet långsamma av er kan ju byta till vintertid i morgon. Jag, som är en rask och effektiv människa, klarade av det redan förra helgen.
Efter att jag ställt om alla klockor skrotade vi omkring hemma hela morgonen, så där lojt och slött som man bara gör när man får en hel extra timme på sig en söndagsmorgon. Jag tycker egentligen att vi borde behålla sommartiden året runt, men just den söndagsmorgonen när vi nyss har bytt tid är en klar favorit.
Klockan två hade vi stämt träff med Jeffs förre chef och hans fru som anlänt från London tidigare på morgonen på deras hotell. De satt i lobbyn och väntade och det var ju inga konstigheter med det. Senare, efter en stund hemma hos oss, åkte vi iväg till the Getty Center som inte skulle stänga förrän klockan sex så vi hade gott om tid tyckte vi.
Märkligt nog började vakterna mota ut oss redan strax efter fem.
"Är du säker på att vi ska ändra till vintertid idag?" frågade Jeff.
"Ja", sa jag. "Helt säker. Det stod ju i tidningen."
Han frågade samma sak en gång till litet senare och det kan möjligtvis ha varit så att jag blev en smula otrevlig. Ni vet, sådär snäsig som man lätt kan bli när man känner att någon ifrågasätter ens intelligens ett par gånger för mycket. Jag kan ha sagt något i stil med att "it was in the f-in paper, ok! I can read, we switched to wintertime!"
Vi hann i alla fall en hel del på Getty, trots att vi blev utkörda en timme för tidigt, och nöjda åkte vi vidare till Malibu och Gladstones där vi åt middag. Ungarna var kanske litet trötta men ändå tålmodiga och de fick kritor och allt var frid och fröjd och vi gick ner till stranden och letade efter krabbor i sanden när de blev rastlösa.
Men bäst jag satt där med mina crabcakes började jag fundera litet på vintertiden och på hur jag hade fått reda på det och insåg ganska snart att jag ju hade läst svenska tidningar i morse.
Och så insåg jag att om det var så att det faktiskt inte hade blivit vintertid idag så hade Jeffs förre chef och hans fru fått sitta och vänta på oss i över en timme och vi hade bara strosat in på hotellet och inte ens haft vett att be om ursäkt. De är ju japaner, de skulle aldrig i livet säga något själva.
Så jag harklade mig där i mitt hörn av bordet och påpekade försynt att det kan möjligtvis ha varit så att jag haft fel om det där med vintertiden. Att det nog kanske var så att det var i Sverige de hade bytt idag. Och så bad jag våra gäster om ursäkt för att vi var så sena tidigare på dagen. De skrattade litet. Jeff å andra sidan gapskrattade, så honom bad jag inte om ursäkt alls.
Ok, så det var inte en av mina bästa dagar. Men det är faktiskt inte så enkelt att leva i två världsdelar samtidigt och i morgon, i morgon ska jag njuta av ännu en lång, lat söndagsförmiddag. För imorgon är det i alla fall vår tur, det är jag alldeles säker på.
Ja, dessutom var vi tvungna att hasta iväg till svärisarna igår morse, så nu är jag extra glad över att jag i alla fall fick njuta av en lång och lat söndagsmorgon förra helgen…
Hoppsan, men du var iaf kvinna nog att erkänna att du hade fel 😉 det är väl skönt med två söndagar i rad med en extra timme!!
Jag har precis just nu ställt om alla klockor, så att jag i alla fall får glädja mig en timme extra. Men din variant var snäppet bättre. Gud vad skönt det låter.