Alicia har varit hemma från skolan idag, hon är förkyld. Vi har tillbringat dagen med att rita (Alicia) och titta på TV (jag). Jag skulle bara kolla nyheterna som hastigast för att se hur brandläget är, men när jag en gång började titta så kunde jag inte stänga av.
Så jag lyssnade på presskonferenser med brandchefer som var "extremely frustrated" över att de helt enkelt inte har tillräckliga resurser för att släcka bränderna och för att de förbättringar och förstärkningar som föreslagits inte implementeras av ansvariga politiker. Strax efteråt lyssnade jag på presskonferens med Guvernör Arnold som hade en betydligt mer positiv inställning och inte alls ville prata om bristande resurser. Men så är det väl alltid. Hur som helst ska det bli intressant att se vad som kommer att hända och vilka politikerhuvuden – om det blir några alls – som kommer att rulla när bränderna väl är släckta.
Senare lyssnade jag på en förbannad man som just sett sitt hus brinna ner till grunden och som inte sett en enda brandbil och inte en enda helikopter under de två dagar som det brunnit i området; inte ens någon brandpersonal med yxa eller spade konstaterade han. "Vi bara tittar på när det brinner. Vi bara står här och tittar och låter husen brinna ned. Hope you're enjoying the show" avslutade han med en sardonisk vinkning till mig och alla andra tv-tittare.
Mina föräldrar och syskon ringde i morse efter att ha lyssnat på nyheterna och undrade om vi är ok. Och det är vi ju, förutom att luften börjar bli obehaglig att andas, men det känns inte precis som något att maila in till Aftonbladet och Expressen om. "Svensk familj fick hosta – dramatiska bilder!" Njae, kanske inte.
Så i den här delen av Los Angeles är allting välsignat lugnt, risgrynsgröten kokar på spisen och ungarna bygger garage. Och i morgon ska visst vädret och vindarna lugna ned sig litet grann åtminstone. Det hoppas vi innerligen.
Nu börjar det äntligen lugna ned sig verkar det som och i morgon ska barnen få vara ute på dagis igen, trodde lärarna. Och visst är det otäckt, men också overkligt när man sitter och tittar på tv. Alica tycke de är riktigt läskigt, hon rider i Topanga Canyon och hennes ridlektion blev förstås inställd så det blev väldigt konkret för henne. Men hästarna mår bra fick vi veta och nu har hon lugnat ned sig.
Jag hoppas att bränderna inte sprider sig mer och att luften inte fortsätter att bli sämre. Det måste ändå vara ganska otäckt att vara så nära stormens öga.