Idag har jag volunteerat på Alicias (nu skippar jag åldersbeteckningarna för gott: sju-åringen heter Alicia, fyra-åringen heter Max och tre-åringen heter Erik. Och min man heter Jeff. Så.) skolbibliotek. Mest har jag ställt böcker i nummer- och bokstavsordning och sedan, när ett gäng vilda fem-åringar yrde in genom dörren, hjälpte jag till att leta böcker om rymden och Halloween och litet annat. Det var väldigt trevligt och jag borde ha läst till bibliotikarie istället.
När jag kom hem ringde Bill från LA Central library och frågade om jag fortfarande var intresserad av att undervisa vuxna i att läsa och skriva. Yes, sa jag, det är jag. Så vi bestämde att träffas på onsdag för att prata litet och se om jag passar för det eller inte.
Sedan sökte jag av bara farten ett tutoring jobb. Timanställning. Arbetstider mestadels mellan fyra och nio på kvällen, så opraktiskt det bara kan bli alltså. Men, som jag har hört sägas, det är i alla fall nyttigt att gå på intervjuer.
Sedan skrev jag annat i två timmar, hämtade Alicia och grannens flicka från skolan, skrev ett brev till en gammal vän som jag hittat på Facebook, hämtade pojkarna från dagis, lagade köttsoppa, hjälpte till med läxor, läste de första sidorna i Susan Faludis nya bok "The terror dream: Fear and fantasy in post-9/11 America" (i morgon ska jag gå och lyssna på henne på centralbiblioteket, hurra vad spännande!) och till sist, när Jeff stängde dörren till ungarnas sovrum, satte jag mig framför datorn.
Och alldeles nyss när jag, av gammal vana, gick in på universitetens hemsidor för att kolla jobb så hittade jag ett vars "qualifications" stämmer överens med det jag kan, precis, absolut på pricken: "Must have completed the Ph.D. in a relevant field with specialization in coastal zone, policy management, marine ecotourism, and urban sustainability planning." Det är jag det. Bara det att reviews av ansökningar började den 7:e september. Som Max brukar säga: "What the heck!" Hur har jag kunnat missa det? Det är ju mitt jobb!
Monica, inte nog med att vi tycker lika om Al Gore, vi har bra smak när det gäller barnnamn också!
Ja, håller helt med Petra om namnen på dina barn. Jag känner att jag har en känslomässig anknytning till alla 3 namnen. Min systerdotter heter Alicia (och är självklart världens finaste lilla tjej :). Innan jag fick barn så sa jag att mina barn skulle heta Linn och Max (om jag fick en flicka och en pojke vill säga :). Det blev Linn men Max försvann någonstans på vägen och lillkillen heter Erik i andranamn. Hehe…Lycka till med jobbletandet!
Tack alla vad ni är snälla som peppar mig. Antagligen är det väl så att tjänsten redan är tillsatt, men att de måste annonsera ut den. För det finns inte en chans att jag skulle ha missat den i flera veckors tid, jag kollar ju den där jäkla sidan minst två gånger i veckan. Jag har skrivit och frågat om man fortfarande kan söka men jag har inte fått något svar ännu. Och var roligt Petra, att du tyckte om namnen på mina barn 🙂
Så himla typiskt att du hade missat dead-linen på det perfekta jobbet men kanske Lotta K har rätt – inside candidates är det värsta jag vet.. Det är så vanligt inom internationella organisationer som FN och EU… Men kämpa på och sök alla jobb du kan hitta – både för att öva att skriva ansökningsbrev och interjuerfarenhet.Förresten, jättefina namn på barnen!!
Du kanske missade det för att det var utlyst extremt kort tid för att de har en inside candidate?The universe, the universe…
Verkar ha varit en alldeles fantastiskt härlig dag. Håller tummarna för att du får möjlighet att undervisa i läs och skriv, vet hur fantastiskt roligt det är. Visserligen jobbar jag med barn, men att se någon. oavsett gammal eller ung, göra framsteg kan göra mig lycklig i flera dagar. Så lycka till med jobbet. Kram
Lycka till Ing med alla dina jobbansokningar!!