Jag var ju på intervju i morse. I min nyinköpta extremt professionella dräkt (heter det väl, inte kostym) och med min svärmors stiliga svarta väska över axeln. På väg till intervjun gick jag och kände mig som hemma bland alla andra kostymmänniskor, det var litet trevligt tyckte jag.
Intervjun gick till så här. Två väldigt trevliga kvinnor som jag gärna hade haft som kollegor ställde åtta "strukturerade frågor." Inga personliga frågor över huvud taget, inga frågor om mina svaga punkter eller vilket djur jag identifierar mig med, nada, bara frågor som anknöt till planering. De fyra första var öppna svar, de fyra därefter var extremt specifika av typen "vilka dokument behöver samlas in vid en nyetabliering av ett bostadsområde i ett ekologiskt känsligt område?"
Needless to say så gick de fyra sista frågorna inte så bra. Jag pratade på litet grann, avbröt mig, skrattade och sa "this is not what you're looking for at all, is it?" varpå de skrattade och sa "no, not really" och så gav de mig de rätta svaren. Det kan inte vara ett gott tecken väl?
Spiken i kistan kom när vi kom in på forskning (det stod faktiskt i jobbannonsen att det var en av arbetsuppgifterna) och jag pratade alldeles för mycket om det och det visade sig att det inte pysslar med det alls, de bara implementerar alla planer och lagar och förordningar. Det var då de började föreslå andra enheter och non-profit organisationer som kanske skulle vara mer lämpade för mig.
Men jag gick därifrån ganska nöjd ändå. Ok, inget jobb kanske, men så nyttigt att faktiskt gå på en intervju, att inse att det inte är så förfärligt hemskt och att jag klarade av att både tänka och prata fast jag var nervös.
Efter intervjun gick jag en extra runda runt kvarteret bara för att solen hade kommit fram och för att jag tyckte om att vara ute och fingå i min nya kostym. Och nu, nu ska jag sätta mig och skriva litet istället.
Petra, tack för tummarna! Jag blev litet besviken över deras formaliserade frågor, jag hade till och med ett svar på djurfrågan, om den händelsevis skulle dyka upp.Och Annika, vad roligt att höra av dig igen och vad roligt att du fortfarande läser! Ja, trots att det inte gick så förfärligt bra så var det så himla skönt att ha varit på en intervju som kändes bra och där människorna jag pratade med var jättetrevliga – de satt definitivt inte och filade naglarna…Då känns nästa intervju genast litet mindre nervös.
Hej Ing,Tack och lov för din blogg, den ger mig vardags-skratt och igenkännande. Var för ett år sedan på en anställningsintervju som inte gav mersmak.Vilken bitch jag träffade. Satt och filade naglarna, medans jag satt och nervöst hasplade ur mig några väl valda ord. Nej, jag fick inte jobbet, firman gick i konkurs två månader efter intervjun. Det kändes som en revansch!Vi snackade lite på försommaren, jag i Storvreta och du på väg till Mjällomlandet.Lev gott och lycka till!/Annika
Jag håller med Anne, det är ALLTID bra att göra intervjuer, och även om du kanske inte får det här jobbet så är du en intervjuerfarenhet rikare. Jag har inte gjort många jobbintervjuer i mitt liv och därför gick jag på en (den där de frågade om djuren!) trots att jag redan visste att jag hade fått ett annat jobb – just för att få erfarenhet. Jag fick ett annat jobb än det jag blev intervjuad för, för nga år sedan – de tyckte att jag passade bättre på det andra (och det visade sig att de ville ha en kille på det första, för det var så många kvinnor i det teamet!). Jag håller tummarna att du får positiv respons!
Anne, vilket snällt och klokt pep-talk, Tack! Framför allt var det tur att det inte var drömjobbet, då hade jag nog gått därifrån med väldigt tungt hjärta. Men drömjobbet ligger väl någonstans där bakom hörnet och väntar…
Å vad Anne är klok!En av mina katolska vänner säger Everything happens for a reason fem gånger i kvarten. Ibland blir det lite tjatigt med det ligger onekligen något i det…
Precis, bara att gå på intervju och se hur man funkar och agerar i en sån situation är ju supernyttigt och nåt du kommer ha nytta av, oavsett hur det går och blir med det här jobbet.Var stolt och nöjd över dig själv och din prestation på intervjun!När maken var på intervju här började de under intervjun babbla om att han kanske inte riktigt passade för jobbet han intervjuades för utan kanske mer skulle komma till nytta på en annan avdelning (han pratade också mest forskning och utveckling och det jobbet han intervjuades för var inte riktigt det). Det kändes ju inte som ett gott tecken. Men med facit på hand så fick han istället ett annat, bättre, roligare och forskningsanknutet jobb på en annan avdelning. Så summar summarum behöver intervjuarens ord du kanske skulle passa bättre nån annanstans inte vara negativt!Håller tummarna! Blir det inte det här jobbet så var det inte meningen, då väntar nåt annat på dig som passar dig bättre!