Igår fick jag besked från Department of Regional Planning att jag blev godkänd på skrivprovet och att jag är kallad till en "oral examination" nu på torsdag. Därför sprang jag ut och handlade kläder i eftermiddags och nu sitter jag här iklädd mina nya byxor som är, inte precis för små men inte alldeles precis lagom heller. Jag är liksom mitt emellan två storlekar och jag vägrar köpa den större, det ger alldeles fel signaler till kroppen om åt vilket håll man vill att den ska gå.
Men tjejen som hjälpte mig försäkrade mig om att de absolut inte var för små och att de dessutom ger med sig och eftersom jag alltid litar på butikspersonalen och tror att de är ärliga så sitter jag här med mina nya byxor och väntar på att de ska tänja ut sig litet. Kavajen sitter som en smäck och jag har inte gått omkring i sådana här stiliga kläder sedan jag jobbade på flygplats och på resebyrå en gång för länge sedan och hade uniform. Kulturgeografer är nämligen enkla och jordnära människor som trivs bäst i jeans och kofta.
Jag är litet nervös för det här måste jag erkänna, jag har inte varit på en jobbintervju sedan hösten 1998 när jag sökte ett FN-jobb och fick gå på språktest och psykologitest och intervjuer och det ena med det andra. Jag rodnar fortfarande när jag tänker på den dagen. På frågan "hur skulle du vilja beskriva dig själv" fick jag nämligen totalt hjärnsläpp, kom inte på någonting, absolut ingenting att säga och svarade till sist att jag är "snäll." Jag vet inte, kanske det kan ses som en fördel att vara snäll om man ska jobba för FN, men ändå, jag har en känsla av att det kommer ganska långt ner på listan. Håhå, nu rodnar jag generat igen. "Snäll." Jag fick inte jobbet.
Den här gången tänkte jag förbereda mig litet bättre. Och om någon har någon bra fråga som alltid dyker upp på intervjuer så får ni gärna tala om dem för mig. Tills dess ska jag gå och här och tänja ut mina byxor litet till.
Tack alla snälla ni!
Iiiiihhhh, vad spännande med intervju. Och läskigt. Men du verkar vara en cool person så det här kommer du fixa galant. Du kan bara göra ditt bästa! STORT lycka till!
Oj, då håller vi alla tummar och tår nu då till vi får reda på hur det gått! Men de måste väl fatta vilken högvinst det vore att anställa dig?
Lycka till tjejen och mitt bästa tips till dig är att se lika cool och säker ut som under disputationstillfället.. Om inte det fungerar, då blir jag uppriktigt förvånad. Jag håller alla mina tummar för dig och med din nya kostym gör du säkert succé. Kram
Lycka till Ing! Hoppas soms agt att byxorna har tojt ut sig till dess! Inte roligt da det sitter tajt runt midjan.:)
Lycka till! (Har inga bra tips, dessvärre… Min enda erfarenhet är från universitetsmiljöer, har inte varit på regelrätta intervjuer.)Barbro Hedvall på DN skickade världens kortaste mail och tackade för mitt informativa och tänkvärda brev. BREV? Det säger väl allt. Hon VILL INTE leva i 2000-talet.
Usch, anställningsintervjuer är aldrig kul! Men jag kommer att hålla tummarna för dig! De brukar fråga saker som var ser du dig om 5 år, nämn en av dina dåliga egenskaper, hur hanterar du stress… och den sämsta frågan jag ngnsin fått (intervjuarna fnissade lite roligt när de ställde frågan men de ville ändå ha ett svar!): om du vore ett djur, vilket skulle du vara? snacka om helknasigt!Förresten, jag vet precis hur det är att vara mellan storlekar – hoppas att byxorna töjer ut sig lite så du kan slappna av under intervjun.