Jag började läsa Gentlemen, Klas Östergrens kultroman från början av 1980-talet, för ett par veckor sedan. När jag hade läst denna underbara bok i några dagar och hade några ynkliga 30-tal sidor kvar försvann den och var spårlöst borta i över en vecka. Jag svor och letade och till sist, i förrgår, hittade jag den begravd bland ungarnas låda med målade alster och äntligen fick jag läsa färdigt den.
Men vilken cliffhanger – Henry Morgan försvinner och författaren sitter ensam kvar i den lugubra (luguber i bestäm form, stämmer det? Inte ett ord som man slänger omkring sig i tid och otid precis) lägenheten på Hornsgatan.
Nu gjorde inte det någonting, för till skillnad från alla de stackare som läste Gentlemen när den kom ut och fick vänta i 25 år på uppföljaren, så stegade jag bara iväg till bokhyllan och tog ut Gangsters. Åhåhå, säger jag bara, nu går jag in i bokdimman ett par dagar. Jag har bara läst några tiotal sidor hittills och jag är förstummad. Där sitter författaren – som händelsevis har samma namn som den riktige författaren – och resonerar om den förra boken, hur den kom till, varför han skrev som han gjorde, och dessutom ändrar han en massa saker som inte stämmer. Och Leo! Leo!!
Mer säger jag inte, om någon mer än jag händelsevis inte har läst dem så gör det för all del, det är helt knäppt och galet och så jäkla skickligt gjort.
Snx for you job!It has very much helped me!