Det är mycket man inte vet om sig själv

september 29th, 2007 § 9 comments

På mina bilresor till och från city de senaste dagarna har jag kommit på mig själv med att fastna på country&western kanalen.

Och inte bara det, jag har kommit på mig själv med att tycka att "det här var ju riktigt bra." Och ibland, eftersom jag är en lipsill utan dess like, så har jag fällt en liten tår över alla dessa stora och svulstiga sånger om övergivna män, fallna soldater som aldrig kommer hem igen, och folk som söker efter meningen med livet.

I morse hörde jag en sång som handlade om en man som träffade på en farbror som nyss fyllt 102 år. Han frågade om farbrorn hade några goda råd att ge honom och då sa farbrorn "don't blink" för helt plötsligt är du sex år och sedan 25 och sedan har dina barn helt plötsligt blivit vuxna och skaffa egna barn och sedan ser du din käresta som du varit tillsammans med i femtio år bli sjuk och dö och du önskar att det hade varit du själv.

Och jag satt där i bilen med tårarna rinnande och tänkte att det här är så banalt så det är inte sant. Och det är alldeles precis så det är.

Håhå, jag börjar nästan gråta igen.

§ 9 Responses to Det är mycket man inte vet om sig själv"

  • Lotta K skriver:

    Q: What do you get if you play country music in reverse?A: Your horse, your money, and your woman back.

  • Ing skriver:

    Kvinnor också, absolut. Men ändå, nu är ju min erfarenhet av country väldigt begränsad, extremt begränsad faktiskt, men hittills, efter några halvtimmars lyssnande, så tycker jag nog generellt att jag gråter mer av män som sjunger country. De är liksom ledsna över allt: över livet som flytt, älskade de mist, äktenskap de kraschat, barn de förlorat kontakten med för att de inte tog sig tillräcklig tid med dem. Det är litet mer djävlar anamma i kvinnliga countrysångare, de blir inte lämnade, de lämnar sina sunkiga, taskiga män och drar iväg mot solnedgången och en ny framtid med sina fina barn. Men som sagt, det är ju bara en högst hypotetisk teori det här, rätta mig gärna om jag har fel.

  • Lotta K skriver:

    Kvinnor också. alltså.Minus basröster.

  • Ing skriver:

    Ja, det är väl därför jag sitter där och lipar i bilen för mig själv. Och tänk att det krävs modiga män med cowboyhatt och mörka basröster för att uttrycka dem.

  • tbfkaem skriver:

    Country äger. Jag blev frälst för några år sedn, och nu lyssnar jag nästan enbart på country och på opera.Det finns dålig country också, men bra country är de stora och äkta känslorna.

  • Ing skriver:

    Haha, ja vad annat kan man göra efter att få den sången spelad för sig…

  • Fia skriver:

    Ja dessa herrar och damer kan konsten att berätta en historia och jag tror egentligen inte att det är så konstigt att vi svenskar med våra vistraditioner (för att inte tala om skilling tryck!) gillar dessa berätelser till musikMin favorit är Alan Jackson. Maken gjorde bort sig ordentligt för några år sedan och försvann ut och kom hem och satte på den CD han hade köpt åt mig. Denna låt. Tror du han blev förlåten snabbs som attan, eller?Jag har lånat texten från Alan Jackson web site.Okay, I forgot about the trash,I didn’t trim the long hairs on my moustache.I did buy you a ring; I believe it was back in ’93.Alright, I admit it; I forgot our anniversary.I did pick up the baby this morning at the nursery.That ain’t no big thing; It’s a gold star for me.You get tired and disgusted with me,When I can’t be just what you want me to be.I still love you and I try real hard.I swear, one day, you’ll have a brand new car.I even asked the Lord to try to help me:He looked down from Heaven, said to tell you please;Just be patient, I’m a work in progress.I’m sorry I got mad, waitin’ in the truck;It seemed like hours, you gettin’ all dressed up,Just to go to Shoney’s on a Wednesday night.I read that book you gave me about Mars and Venus;I think it’s sinkin’ in but I probably need to re read it,But I’m starting to see now, what you been saying is right.You get tired and disgusted with me,When I can’t be just what you want me to be.I still love you and I try real hard.I swear, one day, you’ll have a brand new car.I even asked the Lord to try to help me:He looked down from Heaven, said to tell you please;Just be patient, I’m a work in progress.Instrumental Break.I know you meant well when you bought gave me those clogs,But my heels get hot down by the muffler on my hog.I’m sure they’re stylish, but I’ll take my boots.I try to do that health thing like you want me to do,That low-fat, no fat’s gettin’ hard to chew.Now, I love your cookin’, honey,But sometimes, I need some real food.You get tired and disgusted with me,When I can’t be just what you want me to be.I still love you and I try real hard.I swear, one day, you’ll have a brand new car.I even asked the Lord to try to help me:He looked down from Heaven, said to tell you please;Just be patient, I’m a work in progress.

  • Ing skriver:

    Tack for tipset, om jag bara kan erkanna for mig sjalv att jag gillar country sa ska jag kolla upp dem.

  • Lotta K skriver:

    Jag gillar country! Kan rekommendera: Lucinda Williams (om Chrissy Hynde goes blonde and country fortfarande är country). Samt mannen med the saddest songs: Townes van Zandt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

What's this?

You are currently reading Det är mycket man inte vet om sig själv at Ingegerd Landström.

meta