Mer om min dotter. Hon har en förmåga att anpassa sitt sätt att prata efter omgivningen, vem har inte det? Hon pratar norrländska när vi är i Norrland, hon pratade en alldeles underbar brittisk engelska när vi bodde i London, hon pratade uppländska (dvs ingen dialekt alls, upplänningar har den renaste svenskan i Sverige sägs det) i Uppsala.
Här hemma pratar hon oftast en alldeles vanlig amerikansk amerikanska, jag vet inte om man har någon särskilt dialekt här. Ingen uttalad i alla fall.
Men ibland, ibland börjar hon prata på ett alldeles förfärligt sätt som ger mig kalla kårar. Det är litet svårt att förklara i text, man måste höra det för att förstå vidden av det hemska. Men ni vet, visst vet ni, hur det låter när man säger "Oh. My. God." Eller "That is sooo not cool." Eller…äh, jag vet inte, men om man tänker sig den mest stereotypa amerikanska och hennes sätt att prata, så där som amerikanskor i grupp kan låta om de inte känner varandra särskilt väl, så, precis så, kan sju-åringen också låta ibland när jag hämtar henne från skolan.
Idag när jag hämtade henne lät hon så och man kan ju inte säga något om det till henne, det är som det är. Men för första gången någonsin tror jag, så frågade jag henne om hon inte kunde prata svenska med mig istället. Och då gjorde hon det och allt blev som vanligt igen.
Så har jag inte tänkt på det men du har ju rätt. Jag känner mig verkligen utanför när det snacket drar igång, jag kan ju inte hänga med i det och det är ju inget kul när det handlar om ens egen dotter.
Jag tror det handlar om performance. Det är därför det stör så: elementet av att bli reducerad till publik. Vilket hänger ihop med vad du sa först. Folk som inte känner varandra så väl som uppträder för varandra.
Det kan du nog ha rätt i. Dessutom är det ju inte bara på engelska de kan låta så, det kan låta lika illa på svenska, det är bara lättare att stå ut med…
Jag vet precis vad du menar. Fast för mig är det ett speciellt flick-sätt att prata? Men du har rätt i att amerikaner som inte känner varandra utan skall lita till någon sorts minsta gemensamma nämnare låter så… oavsett kön.