Idag när jag hämtade min sju-åring från skolan så hittade jag henne i gräset under ett träd tillsammans med en klasskompis som jag inte träffat tidigare. Dottern höll på att hjälpa henne med en låt som hon hade skrivit upplyste de mig om.
"She has been reeeally helpful. I couldn't have done it without her, it's sooo much better, definitely much better", sa den rara sju-åringen.
"That's great", sa jag.
"Yeah, I think her name will definitely end up on the screen. Definitely. Like saying 'Alicia the incredible' or somehting like that. Not before the film, it has to be after. Definitely after. It doesn't show as much if you put it before…"
Här försvann hon in i en lång och något osammanhängande diskussion med sig själv huruvida namn får mest uppmärksamhet i förtexterna eller eftertexterna.
Min dotter satt där och plitade och skrev, sedan gick klasskompisen hem, och vi spelade litet basket innan vi åkte och hämtade pojkarna. Och jag tänkte för mig själv "Östkusten, vi skulle kanske valt östkusten, vi skulle nog ha gjort det. Definitely."
Lämna ett svar