Mina svärisar äger två hus. Ett är det hus de bor i nu och ett är deras förra hus, som min man och svåger växte upp i och som de har hyrt ut i massor av år. Nu helt plötsligt står huset tomt och svågern och svägerskan ska lämna sin lilla stuga uppe bland bergen i Malibu och flytta in till huset istället.
Det är väldigt trevligt tycker vi, framför allt eftersom huset har en ganska väl tilltagen trädgård. Så vi har lagt fram några anspråkslösa förslag om hur de skulle kunna redesigna denna trädgård och högst upp på listan står en lagom stor cykelstig, en slags "dirt path" helt enkelt. Inte så stor, det måste ju finnas litet gräs också så ungarna kan spela fotboll, men en liten anspråklslös stig där man kan sladda och bygga litet hopp, dra på baken och göra coola bromsspår och sånt.
Är inte det en bra idé? De är ju ändå hans älskade syskonbarn och svågern och svägerskan jobbar jämt, de hinner inte sitta och njuta av sin trädgård särskilt ofta och när de är lediga någon helg så kommer vi ändå att vara där och hänga.
Men svågern bara tjatar om sin jäkla grill hela tiden, denna enorma utegrill som han ska bygga med egna – och lillebrors – händer och där han ska stå och steka köttbitar stora som dasslock.
Grill schmill säger jag – cykelstigen först, det är den vi bör fokusera på först av allt, den och inget annat.
Hmmm…Du menar alltså att om vi bara händelsevis släpper ut våra cyklande ungar bakom ryggen på den grillbyggande svågern så kommer det att börja hända saker som han inte nödvändigtvis har sanktionerat. Bra idé, strålande idé, det ska vi absolut testa!
Vad jag minns från lekplatser (och planteringar i anslutning till skolor, kanske), så uppstår såna där cykelstigar liksom bara. Ena dagen nyponrosor, nästa dag dirtbikingspår. Bara en ide.