Idag är det fredag och två veckors park/pool/skogsrace är över. Två veckor av upp på morgonen, packa väskor, göra matsäck, göra frukost, klä på ungar, baxa in ungar i bil, köra till park/pool/skog, svettas, svettas, svettas, köra hem, packa upp alltihop, fixa lunch, lägga två-åringen och sedan, i bästa fall, ligga som en liten våt fläck i ett skuggigt hörn av trädgården en stund.
Utflykter med ungarna är jättemysiga och trivsamma på alla sätt och vis, men inte varje dag flera veckor i sträck och inte när det är så hett som det är just nu. Idag satt jag i skuggan med de andra mammorna och undrade om de verkligen gillade detta evinnerliga parkliv.
Mamman bredvid mig, mamman till fyra-åringens bästa kompis på dagis och vår playdate för dagen, satt just och berättade hur det liksom bara kom sig att hon slutade på sitt roliga, välbetalda jobb och istället blev hemmamamma, för det var ju så att mannen jobbade så mycket just då och så blev han befodrad och reste så mycket och så bara blev det så att hon sa upp sig och var hemma med barnen. Jag undrade för mig själv för hur många av de andra morsorna i parken som det också "bara kom sig" att de stannade hemma, medan mannen jobbar häcken av sig och kommer hem till köttfärslimpan varje kväll.
Hur som helst, parkracet är över för den här gången och därför är denna fredag kväll alldeles fantastiskt skön. I morgon är det lördag och Jeff och ungarna drar ut på egna äventyr, på söndag är det poolkalas, på måndag är det helgdag, och sedan börjar skolan och dagis.
I morgon ska jag börja med min att-göra-när-skolan-börjar-lista. Punkten "parkbesök" kommer inte att bli prioriterad, det är jag ganska säker på.
Tack Fia, det blir varken städning eller bakning, det garanterar jag. Förmodligen en hel del måste-hitta-ett-jobb-nu-ångest, men det kan jag stå ut med…
Hääärligt tjejen! På tisdag börjar DITT liv igen! Hoppas du inte har planerat att städa eller baka eller så utan att du sätter dig på ett fik med en enorm kaffekopp och en tidning och bara njuuuuuuuter! Det är du värd efter denna maratonsommar som mamma. Tycker jag iallafall. Kram!