Det är tacksamt att lära sig att spela gitarr när man har barn. De struntar i att det går långsamt och att gitarren är ostämd. Bara applåder och uppmuntrande tillrop så fort man plinkar litet försiktigt på strängarna.
"Mamma, vad bra du är på att spela."
"Mamma, mamma, det är ju "Lilla snigel", vad fint det låter."
Förra gången jag tog tag i mitt gitarrspelandet – dvs när jag fick en gitarr i födelsedagspresent av min man – kom jag till sidan 31 i "Kompa enkelt på gitarr," och en sång som hette "The Banana Boat song." Sedan flyttade vi tillbaka till Sverige från London, jag började jobba igen, två strängar gick sönder i flytten och spelandet kom av sig. Strax innan flytten hade jag dessutom kommit fram till en sida med rubriken "Transponering med hjälp av kvintcirklen" och det var väldigt krångligt.
Men härom veckan, när vi och ungarna bytte rum, trillade gitarren ut ur någon garderob och ungarna blev alldeles överlyckliga. Nu vill de att jag ska spela alla barnsånger som finns på denna jord, men det kan jag inte för det lilla jag lärde mig har jag glömt bort och därför sitter jag här och spelar "Lilla snigel." "Row your boat" och "Broder Jakob" är redan avklarade, de har bara ett enda ackord och det är ju inte så komplicerat, "Lilla Snigel" däremot har två och kräver fingerförflyttning, betydligt mer avancerat alltså.
Hur som helst, jag plinkar på, applåderna regnar över mig, och det känns bra att vara en rockmorsa.
Lämna ett svar