Det blev ingen språngmarsch uppför trapporna idag – rödvinsdimmorna låg fortfarande alltför täta i mitt huvud. En stilla promenad blev det istället och när jag gick emot rött på väg hem blev jag stoppad av en polis.
"Please don't walk against the red light", sa han.
"I'm sorry. I'm sorry", sa jag spakt.
Jag borde ha lagt till "Sir" förstås, om det är det någon man bör säga "Sir" till i det här landet så är det till polisen. Det är någonting med deras uppenbarelse som gör att man känner sig extremt underdådig, det kanske är revolvrarna. Eller kanske bara för många amerikanska filmer, jag vet inte. Jag får vara glad att jag inte fick böter, bara en rätt så vänlig tillsägelse
Efter att jag bett polisen om ursäkt gick jag vidare och efter några minuter hörde jag i en skrällig polishögtalare: "Please don't walk against red." Men det var inte till mig han ropade insåg jag, det var en annan grupp slappa fotgängare som inte hade vett att vänta på grönt. Hoppas de kom ihåg att säga "Sir" åtminstone.
Nu åker vi till vänner i Rancho Cuacamonga och kommer hem i morgon. Jag ska inte ta med mig datorn, bara en bok. Hon ska allt få se på annat, dottern.
Ps. Alla jag mötte på väg mot UCLA campuset gick och bar på exakt likadana blåa liggunderlägg. Varför gjorde de det? Jag borde ha frågat. Veronika, har du något med det här att göra??
Ps 2. Apropå trappan. Jeff har en kollega som faktiskt gör den där gesten varje gång han springer upp där. Fast han springer sent på kvällen när det inte är så mycket folk ute. Men tänk er en liten japansk professor som heter Guack som står där högst uppe på trappan med armarna i vädret och känner sig som Rocky. Det är litet fint tycker jag.
Veronika, vi får ta kaffet nästa gång du har vägarna förbi! Eller så kanske vi får ta en rödvinsrunda värdig en engelsman 🙂
Oh vad synd!! Jag kollade mina mejl pa morgonen innan jag akte och din blogg, men sag inte din inbjudan till kaffe. Det skulle varit sa kul! Jag hade aven tid over. Fikade med dottern pa ett litet mysigt fik i Westwood, dottern hittade en skoaffar som salde fina skor for bara $10.00 som kostade upp mot $100.00 pa Nordstrom,sa dottern fick handla 4 par och jag kopte ett par. Dom nya skorna valde vi att ha pa UCLA motet och touren dar. Helt fel, vi gick runt hela campus coh for den stora trappan. Vi fick varldens skoskav bada tva..darfor var alla sa snalla och bar med sig blaa liggunderlag sa vi kunde vila oss pa rundturen. Skamt o sido , har ingen aning om varfor folk hade dom under armen. Kanske for att lagga sig pa graset och studera?Vi bodde pa hotelet tvars over gatan fran W, Hilgard house supermysigt och fint hotel. Det lat gott med pizzan och vinet. Sjalv var jag pa fest hos engelsman pa lordagkvallen efter den langa bilresan fran La 6 timmar norr pa Highway 5. Jag ar glad att jag inte hade nagon blogg och skriva i efter jag kom hem…pa dig marktes inget. Att ga pa fest hos engelsman och skottar ar ingen lugn fest, de ar tom varre an oss svenskar pa att kunna festa.
Oj oj, tur att du inte fick böter! Jag glömmer också alltid att säga sir (eller monsieur/madame här i Belgien), det kommer ju liksom inte automatiskt för en svensk. I Köpenhamn sägs det att man kan peka ut svenskarna eftersom de är de enda som går mot rött (i Danmark kan man få böter, har för mig att man inte får det i Sverige, det är inte tillåtet att gå mot rött men det finns ingen straffsats – rätta mig om jag har fel!).