Först film, "Stardust." Sedan rödvin. Mycket rödvin. Med goda vänner och deras vänner på W, det mest fashionabla stället i stan. "Åhå", sa jag. "Äh", sa Jeff, "det är det enda stället där Nav inte är portförbjuden. De har ingen annanstans att gå."
Så vi drack rödvin. Åt pizza, sagolikt god pizza och drack ännu mer rödvin. Pratade en massa strunt. Om solglasögon, Europa, Punjab, Putney; allt sånt man pratar om när man fått alldeles för mycket alkohol i sig och hänger med engelsmän. Londonbor hela bunten, alldeles underbara. De säger "lovely" hela tiden och det låter helt naturligt. Om det var någonting jag ville åstadkomma under våra Londonår så var det att säga "lovely" utan att det lät fånigt, men det lyckades aldrig.
I alla fall, det viktigaste av allt: Vari har träffat Victoria Beckham, på Wholefoods här i Westwood. De är britter så det är ganska stort. Ungefär som att vi skulle gå ut och handla och stöta på Per Gessle på fruktavdelningen på Konsum. Eller kungen kanske, inte vet jag.
Så här gick det till: Vari stötte ihop med mycket liten och smal kvinna i höga klackar på Wholefoods. Fruktavdelningen, kvinnan köpte plommon.
"Oh, I'm so sorry", utbrast Vari med sin vackra brittiska accent. Och sedan, när hon insett vem hon stött ihop med och efter att hon stirrat och mumlat en smula, sa hon "oh." Och sedan något om att "I'm sorry, I thought you would be surrounded by loads of people."
Då sa Victoria Beckham,"No, it's lovely, no one recognises me here." Också det med vacker brittisk accent.
Hon verkade trevlig, sa Vari, inte alls snorkig. Det uppstod rentav en vag känsla av brittiskt systerskap där över plommonen. Och hon var verkligen mycket liten.
När Vari berättade om mötet för hennes man sa han, "but why didn't you invite her for a cup of tea?"
Crazy english people. They are absolutely lovely, every single one of them.
Jag med! Jag vet precis vad du menar – även om många skulle säga att min engelska är ganska brittisk så är den ju inte det i jämförelse med en RIKTIG britt!
Fast jag blir alltid så otroligt självmedveten när jag pratar med en britt, jag hör bara mig själv bräka på min egen hemska amerikanska dialekt och önskar att jag kunde hålla tyst!
Det märks inte att du kanske var lite full när du skrev det här… jag undvek att skriva på min blogg igårkväll när jag kom hem från ett antal glas vin och middag, det hade nog inte blivit så bra! Kul att höra att VB är trevlig, det trodde man inte! Och jag älskar också när britter säger lovely. Jag är ganska mycket anglofil faktiskt, och blev så glad när jag träffade en engelska igår och fick prata med en native speaker..