Vi har en elva-åring på besök. Vem hon är är en lång historia, men den korta versionen är den att hon är dotter till min svågers gamla barndomsvän och hon och hennes storasyster hälsar på här några veckor medan deras hemliv lugnar ner sig en aning. De bor hos svärisarna för det mesta, men nu ska hon hälsa på hos oss några dagar.
Hon är jättegullig, det är hon, men hon pratar oavbrutet. Jag är alldeles matt av denna ordström som bara flödar ur henne, jag har aldrig varit med om maken. Hon pratar om allt och ingenting, hon byter ämne utan att man märker det. Hon blir aldrig arg, aldrig upprörd, hon bara pratar på och hon är alldeles underbar med ungarna. Nu sitter hon tätt tryckt intill mig och tittar på det jag skriver och fnissar åt märkliga svenska ord.
Jag tror att jag måste gå och lägga mig nu, det ringer i mina öron.
Hm, skoskav i öronen är jobbigt…