Jetlagen är överstökad. Det är litet synd eftersom jetlagen för mina barn tar sig uttryck på ett ganska praktiskt sätt. Först är de pigga, tvärpigga mest hela tiden. Sedan, innan man ens förstått att de är trötta och antagligen innan de själva förstått det, hittar man dem plötsligt djupt sovandes någonstans, i hallen kanske, eller under bordet eller bredvid en soffa. Fyra-åringen somnade på toaletten i förrgår kväll. Då är det bara att bädda ner dem i sängarna, fort var den läggningen gjord.
Nej, jetlagen har inte varit så besvärlig, den jobbigaste delen av återanpassningen har varit, och är fortfarande, bristen på cykelställen. I två månader har fyra-åringen levt på sin cykel och nu går det inte längre. Han tar cykeln från lägenheten via hissen ner till garaget i ren desperation. Han smygcyklar i lägenheten när han tror att ingen ser. Han försöker så gott det går att cykla på vår minimala uteplats utan att krocka med citronträdet. "Får jag cykla dit?" är hans standardfråga så fort jag yttrar ett ord om att vi ska lämna lägenheten? Jag förklarar att nej, man kan inte cykla i mataffären. Man kan heller inte cykla på biblioteket, hos frisören, eller på pappas jobb.
Vi letar cykelvänliga parker, det finns inte så många här och han ledsnar snabbt på de ynkliga asfaltvägarna som cyklister får använda. Men idag var vi ut till vår favoritskog och då gick det bättre. Till helgen ska vi testa UCLA campuset.
JaCal, visst är det så, jag brukar påminna min man om det när han får dåligt samvete för att han släpat iväg ungarna till storstan. Snart är det vinter i sex månader och då blir det varken cykling eller blomplockning. Men litet sorgligt är det. Veronika, cykelvägarna vid stranden är nog bra, men han är ju så vinglig min unge, och folk där tenderar att bli litet ilskna om man inte håller sig till trafikreglerna. Och du, jag bor på två minuters gångavstånd från UCLA, ska vi ta en kaffe?
Vilken vacker bild pa din son cyklande pa en stig langs en sommarang…oh vad jag langtar.Aven min stora tonarsdotter langtar till det i Sverige att cyklka pa sma stigar, ga till kiosken for att handla glass, bada i nagon liten insjo mm.Men det finns som sagt sa mycket annat bra har i Kalifornien som inte finns dar hemma.Forstar din sons frustration just nu..ni far ta cykeln till Venice beach, vetja! Dar finns fina cykelvagar..Jag ska ocksa till UCLA i helgen , aker redan i morgon. Vi kanske ses.:)
Åh, tänk, jag blir nästan lite sorgsen… här har vi plocka blommor-problematiken. I fem veckor plockade dottern blommor. Varje dag. Över allt. Alla som hon träffade fick blommor från naturen runt omkring sommarhuset. De må vara sommar nästan året runt i Californien – men öppna landskap med vilda blommor är svårtillgängliga… Nu kommer dottern med ynkliga ogräsblommor och ger mig och det gör nästan ont i hjärtat. Jaja, snart är det höst och kallt och går inte att cykla eller plocka blommor… då får vi glädja oss att de i alla fall kan cykla lite i någon offentlig park eller plocka ogräsblommor året runt…