Det var det här med vädret då. Just som vi ställt fram utemöblerna, fyllt poolen, och rakat benen så ska det bli dåligt väder igen. Vilket får mig att tänka på att människor ibland frågar mig om man inte ledsnar på solen när man bor i Los Angeles och det är soligt varenda dag. Eller egentligen så frågar de inte, de mer konstaterar, på ett sådär charmigt självgott svenskt sätt, att så klart man inte uppskattar solen på allvar om den lyser jämt. Jag vet för jag var själv likadan och trodde inte ett dugg på när Jeff försäkrade att så är det inte alls, han ville förstås bara få mig att vilja flytta dit.
Efter dryga två år i min nya, soliga hemstad kan jag bara konstatera att Jeff hade rätt och jag fel. Det är alldeles förfärligt trevligt med sol nästan varenda dag. Jag ledsnar inte alls och jag uppskattar det alldeles väldigt mycket. Kanske inte riktigt, riktigt lika mycket som jag uppskattar den första riktigt varma vårdagen i Uppsala i April, men å andra sidan så följs den dagen oftast av tre veckors regn och nio grader varmt, vilket i sin tur har en tendens att framkalla en landsomfattande kommer-aldrig-våren-nån-gång-depression.
Vädret i södra Kalifornien är som ett långt och lyckligt äktenskap. Man vet vad man har, uppskattar det alldeles väldigt mycket och skulle aldrig i livet vilja byta bort det mot något annat.
Nu vill jag bara att de ska fortsätta vara varmt så att jag och alla andra norrlänningar kan äta vår filtallrik och dricka vårt kokkaffe på verandan varje morgon i minst tre veckor till. Det ska bara regna litet imorgon först.
Tack du, våra krav har minskat drastiskt på sistone – allt som inte är regn betraktar vi numera som bra väder. Om solen mot förmodan tittar fram så är det bara en trevlig bonus.
Ja, tänk, man tröttnar inte… man blir bara glad och lugn i själen av all varm sol (ja, inte den heta 100F-solen…). Håller tummarna för härligt sommarväder nu sista tiden för er!