Idag är det faktiskt Jeff's och min bröllopsdag och som traditionen sig bör firar vi den på var sitt håll. Över huvud taget är vi inte så bra på att fira vår bröllopsdag, förutom att vi ofta är på var sitt håll just då, så har vi åtminstone ett år glömt bort den helt och hållet. Vi vet inte om vi ska se det som ett dåligt omen, eller som ett tecken på något gott som vi inte ännu inte riktigt lyckats klura ut vad det skulle kunna vara för något.
I alla fall, nu sitter jag här i min stuga med tre sovande barn och ingen äkta man att fira bröllopsdag med, så jag tröstar mig med glada bilder från sommarens bröllop i Italien. Det är alltså mannen i blå skjorta jag är gift med. Titta gärna extra noga på just skjortan, min käre make är en Casual Man och bilder på honom iklädd annat än shorts och t-shirt är en ovanlig syn, så professor han är. Den glada fejan som vilar ovanpå mitt huvud tillhör den stilige irländska brudgummen och i bakgrunden skymtar den vackra irländska bruden.
Och eftersom jag inte kommer på något bra avslut på det här inlägget så tror jag att jag helt enkelt passar på önska min man, samt alla andra ensamfirande människorav vilken högtid eller dag det än må vara, ett riktigt Happy anniversary och en God Natt.
thanks baby!
Stort grattis!!! Hurra hurra hurra!! Måste dock säga att ett bra skäl att inte fira bröllopsdag kan ju vara att man just är på två olika ställen. Vi brukar ofta vara på samma ställe, men inte nästan fira i alla fall (eftersom vi lyckats klämma födelsedag under ett par intensiva veckor med jul, nyår och födelsedagar…). Vet inte vad det är för möjligt framtida olycka man kan dra på sig genom att inte fira bröllopsdagarna ordentligt… det får väl framtiden utvisa – haha!