…men nu sitter det, de har lärt sig att cykla utan stödhjul. Överlyckliga, och med totalt dödsförakt, kastar de sig utför vägslänter, hoppar i hopp och sladdar i kurvor. Jag försöker hålla mig cool, inte vara allt för mycket hönsmamma, inte ropa "nej, ta det luuugnt!" hela tiden; jag susade ju ned för samma backar för trettio år sedan.
Jag tippar på minst ett brutet nyckelben och några rejäla skrapmärken innan sommaren är slut.
Absolut, och dessutom utan hönsmamma som stod och skrek ta det luuuugnt hela tiden. Min mamma hade inte tid att oroa sig över våra cykelvurpor, hon hade en affär att ta hand om.
correction:… för trettio år sedan, utan cykelhjälm.