Jag vill så gärna tycka om Mauro Scocco's senaste, Ljudet av tiden som går. Jag har äntligen köpt CD:n och full av förväntan slår jag på stereon. Och jag lyssnar och lyssnar…men ingenting händer.
Gitarrspelet är så vackert och Mauro's röst är lika underbar och vemodig som vanligt, men det hjälper inte. Inga tårar i ögonen, inga rysningar längs med ryggraden, ingenting. Textraderna säger mig inget, jag tröttnar på rimmen, på "regnet på marken och fåglarna i parken", och det bleka munspelet får mig bara att längta efter Bruce Springsteen och John Popper.
Räddningen kommer i form av Marit Bergman! För lika besviken som jag blir på Mauro Scocco, lika lycklig blir jag av att lyssna på henne. Jag är antagligen den sista människan i Sverige som upptäckt Marit Bergman, men i alla fall. Lyssnar på Baby dry your eyes och jag vill bara ha mer, mer, mer. Tänk I will always be your soldier i bilen på väg västerut längs Wilshire Blvd, med solen i ögonen. Aaahhh.
Gör det, hon är kanon!
Räcker upp handen! Är väldigt nyfiken på Marit Bergman – har läst massor om henne – men det är liksom ingen vits att läsa om någon som sjunger… måste leta upp något online så jag kan höra de du skriver om.