…att dörren står på plats och de tre männen – min man, min far och min bror – kom alla tre levande och med äran i behåll ur striden.
I stort sett gick det hela till precis som alla moment i vår sommarstugerenovering gått till, åtminstone de som kräver mer än en persons närvaro:
1. Min man och min far börjar arbeta i godan ro.
2. Min man och min far börjar diskutera om hur de ska göra.
3. Min man och min far är inte överens. Lång och invecklad diskussion inleds, ofta med kraftiga språkförbistringar.
Här kan resultaten ta två vägar.
4a. Min man och min far kommer till slut överens, varvid punkt 1 upprepas.
4b. Min man och min far ör totalt oense, blir vansinnigt irriterade på varandra, på ett behärskat sätt. Se vidare punkt 5.
5. Min man alternativt min far lämnar det påbörjade projektet för att på så vis lugna ner sig.
6. Jag kallas in av min man för att medla och/eller översätta. Eller bara för att ha en åsikt. Eller för att mäkla fred genom att komma med kaffe och kanelbullar. På senare tid har min man dock föredragit min bror som förklarar hur det ska göras, min man håller med, min far gör det inte och blir ilsken, men de kommer i alla fall fram till någon slags lösning. Åter till punkt 1.
Men i morgon åker min man tillbaka till Los Angeles, nu är det jag som tar över projekten och jag jobbar bara med min bror och/eller min syster. Eller ensam, det blir lugnast så.
Ja, husrenoveringar har en förmåga att locka fram det värsta i människan. För vår del tror jag att ännu en renovering skulle vara att utmana ödet litet väl mycket…
Tack. OOooo! Vissa saker är eviga.En av mina vänner säger att dylika tillfällen är de enda då hennes fars ingenjörsutbildning kommer till verkligt god nytta, för han sätter sig att RÄKNA FORMLER för hur (t. ex.) tapetvåderna skall klippas för att passa i hörnen i det vinda torpet. Hörn som lutar såväl utåt som åt (t. ex.) höger samtidigt, alltså. Och så mönsterpassning på det.En annan av samma väns historier är från när hon och hennes man slipade fönster på samma torp. Min vän är rätt sträng, så upprepade gånger sa hon till sin man att vara noggrannare. Sista gången fräste hon att det skall vara TRÄVITT!. Var bara det att han hörde TRÄFRITT.Han fräste tillbaka, då.