Det blev inget möte med Professor W på University of Southern California idag. Inställt pga family emergency meddelade hennes sekreterare. Men nästa vecka går alldeles utmärkt, fortsatte hon, passar det dig?
Men nix, nästa vecka passar inte alls, då sitter jag på en piazza i Rom och dricker vin tillsammans med min vackra man (han ser litet italiensk ut faktiskt, särskilt nu när han inte orkat gå och klippa sig på ett halvår), alternativt utforskar Colosseum och äter glass med mina barn.
Jag tror det var ödet som ville det. Det är helt enkelt inte meningen att jag ska fortsätta inom den akademiska världen, den är inte för mig. Nu väntar jag bara på ett tecken som talar om vad jag ska göra istället.
Nej, det sa han inte. Fick inte frågan heller… Och jag inser att jag helt enkelt utgår från att du har rätt, att han kommer att ställa upp till sist.
Jon Stewart for president – absolut! Men vad sa Al Gore, ska han ställa upp??? Jag har bara hört litet rykten. Och jag ska definitivt söka medborgarskap efter sommaren, man får dra sitt lilla strå till stacken…
Nja, jag står sådär halvhjärtat med ena foten här och den andra där. Längtar definitivt ut men måste också betala hyra och räkningar.Såg just Al Gore hos Jon Stewart. Funderar allvarligt på att ordna det där medborgarskapet nudå så jag kan rösta på honom. Gore alltså även om jag hellre skulle rösta på Jon Stewart när jag tänker efter… Apropos att du nästan träffade Hillary.
Men du är ju mitt i den väl? Längtar du ut?
Hahaha! Sådär tänker jag också. Särskilt om den akademiska världen.