Ingegerd Landström

"Nej vänta, ni måste gå bakom mig. Jag vill gå först så jag kan skrämma bort skallerormarna."

§ 5 Responses to Ord jag aldrig trodde skulle komma över mina läppar"

• Lotta K skriver:

  maj 22, 2007 kl. 11:43 e m

  Jag såg en som rasslade iväg en gång. Den var räddare än jag för jag fick i alla fall upp kameran. Det fick inte den. Men den var lång och själva rasslet såg helmysko ut. Som en skallra i slutet av ormen.

• Monica skriver:

  maj 22, 2007 kl. 12:46 e m

  Om jag har förstått det hela rätt så kan man dö av skallerormsbett, men det är ovanligt. Problemet är att giftet som den som blir biten får i sig ger sig på vävnader och organ kan bli påverkade, så det gäller att omedelbart ta sig till sjukhus för att undvika skador..Tydligen så blir ca 8000 amerikaner bitna av giftormar per år här i USA och i genomsnitt så anmäls färre än 15 dödsfall per år.Det är ju också så att skallerormar, precis som många andra ormar, oftast inte attackerar om de inte känner sig hotade.

• Ing skriver:

  maj 22, 2007 kl. 9:49 f m

  Monica, jag hoppas att ormuslingarna inte finns inne i stan, men man vet aldrig med Los Angeles – det är en salig blandning av vildmark och storstad och rätt vad det är så springer det omkring en stackars vilsekommen Coyote på Pico Blvd. Det finns väldigt mycket skallerorm i Santa Monica Mountains där vår favoritpark/skog ligger. Fram till i lördags trodde jag att de mest bara höll sig högt uppe i bergen och att de inte var så många, men så upplyste mig en park ranger om att de finns överallt och att jag borde ta det försiktigt med barnen. Det sa han samtidigt som ungarna var i full färd med att gräva sig längre in i sin lilla grotta inne bland buskarna…JaCal, de ska ju vara otroligt rädda av sig, så förhoppningsvis flyr de sin kos så fort de hör en. I lördags när vi gav oss ut på vår vandring – det var då jag yttrade de märkliga orden – beväpnade jag mig med en lång pinne som jag gick och rafsade med i löven, så vi skulle höras. Inga ormar syntes den dagen i alla fall. Man vänjer sig väl. Men kan man dö av skallerormsbett, det vet jag faktiskt inte???

• JaCal skriver:

  maj 22, 2007 kl. 6:57 f m

  Ja hua… (och hur gör man – hoppar så marken skakar som man gjorde på landet för att att huggormarna skulle fly… funkar det på californiska huggormar… och hjälper gummistövlar…?) 😉

• Monica skriver:

  maj 21, 2007 kl. 3:06 e m

  Hehe, jag förstår precis vad du menar! När jag är ute i skallerorm- och pumaområden så tänker jag på vad jag skulle göra om det blev någon fara, vad jag skulle göra med barnen, hur jag skulle kunna avleda uppmärksamheten från dem osv…jadu, modersinstinkten är så stark, mycket starkare än rädslan för skallerormar och andra farligheter.., fast jag hoppas ju innreligt att jag aldrig ska behöva gå från tanke till handlig i mina skräckscenarier :)!Vad gäller skallerormar,stöter du på dem i stora naturområden eller finns de på andra platser nere hos er?