Ingegerd Landström

Nix, inget hus den här gången heller. Två bud kom in idag, båda högre än vårt.

Fan också!

För övrigt hjälper det inte ett dugg att låta bli att tänka sig hur det skulle kunna bli, jag blir lika besviken i alla fall.

§ 8 Responses to Omstart"

• Ing skriver:

  maj 11, 2007 kl. 10:23 f m

  Anne, Westwood är verkligen jättetrivsamt, som sin egen lilla stad. Fia, tack för kloka råd. Men det var ju det där med skola och dagis. Och att vi inte vill köra så mycket bil, de närliggande områdena här är Bel Air, Beverly Hills, Brentwood och Pacific Palisades – inte områden där man hittar några billigare hus precis. Och ut i betongöknen (dvs längre ut) vägrar vi flytta. Så egentligen ska jag inte klaga över att vi inte har råd att köpa hus, det är vi som är för kräsna. Inte när det gäller standarden, vi är villiga att ta oss an nästan vilket fallfärdigt ruckel som helst, men definitivt när det gäller området där rucklet ska stå. Nära till grönområden, inte omgivet av massor av stora gator/freeways, bra public schools och i västra LA, det är inte förhandlingsbart.

• Anne skriver:

  maj 10, 2007 kl. 8:14 e m

  Tack Ing för mer info om bostadsmarknaden i LA och de områden ni kikar på. Hemska priser som sagt….Kommer faktiskt ihåg Westwood från vår LA tripp för två år sedan. Vi körde runt en hel del, jag vill minnas det var väldigt mysigt där!

• Fia Baker skriver:

  maj 10, 2007 kl. 6:15 f m

  Vad bra att din man gillade min idè…din blir ju mamma Mu i kvadrat! LOLOk, så priserna där ni bor nu är horribla. Kanske ska ni tänka om liiite? Så här menar jag. Om ni kan få tag i ett hus där ni inte behöver riskera liv, lem och åktenskap (samt ekonomi) för att renovera i ett annat, fortfarande närliggande område, för, låt oss säga 800K så har ni ju mer pengar kvar i plånboken och då är ju en bil till inga problem, so what if maken får sätta sig i en bil, låt oss säga 20-30 minuter till och från jobb?När ni har haft det huset i några år, sett till att istället för att betala ert huslån en gång i månaden, betalar två ggr per månad och lägger ynka 50 dollar extra till själva låndelen på lånet så har ni i runda slängar byggt upp ett ägarhypotek (equity) på 5,000 dollar det är tillräcklligt för att bygga en pool till er och barnen som då är i perfekt ålder för det (och enligt vissa formler som jag kikat på åt en annan kompis just i CA) så har ni igen trefalt vad ni lägger ner på att bygga en pool då ni säljer – och då har ju du ett jobb också DÅ har ni råd att köpa ett hus i det område ni befinner er i utan att döda er själva (ja inte fysiskt utan mer ekonomiskt och emotiellt) på kuppen.M a o se det som ett långsiktigt projekt med, låt oss säga, en lite kringelikrok på vägen, dvs det huset som ligger lite utanför som ni inte behöver BÖRJA med att renovera osv utan ni kan njuta av direkt, samt använda som financiell språngbräda.Bara en tanke. Kram!

• Ing skriver:

  maj 9, 2007 kl. 9:16 e m

  Det är skönt att ha uppmuntrande cybervänner när man går i husköpartankar…Det kändes ganska bittert igår, men idag har jag varit ute och tröstshoppat kläder och nu känns det bättre 🙂 Anne, här i Westwood där vi väldigt gärna vill stanna, får man ett litet (max 3, oftast 2 bedrooms) hus i stort behov av renovering (oftast totalrenovering eller så river man helt enkelt ner och bygger upp) och med liten (i bästa fall) trädgård för drygt en miljon (utgångspriset för vårt var 995,000 men det gick för minst 1,1). Litet större hus, utan renoveringsbehov och med liiite större trädgård hoppar genast upp till 1,5 miljoner och sedan går det bara uppåt. Med andra ord, vi borde inte alls bo här, vi har inte råd. Men vi hamnade här från början eftersom vi hyr lägenhet från UCLA och nu går ungarna på dagis och i skola här, har sina kompisar här – då känns det jättejobbigt att flytta till ett annat område. Och nu kan Jeff (mannen i mitt liv alltså) gå till jobbet och vi klarar oss med en bil (för att inte tala om att vi slipper trafiken), så en flytt någon annanstans känns som ett jättestort och extremt besvärligt steg.Fia, min man tyckte din barnbokside var kanonbra. Jag, som är en cynisk människa (åtminstone när det kommer till husköp) tycker att den borde handla om ett trivsamt gammalt hus där människor bott i många år som blir brutalt rivet och där giriga spekulanter bygger ett nytt opersonligt hus med beige kakel överallt där ingen människa blir lycklig. Harkel, inte ett så bra uppslag till en barnbok kanske, kör på din ide istället.

• Monica skriver:

  maj 9, 2007 kl. 1:47 e m

  Ing, trist att det inte blev av…precis som de andra skriver så kommer det ju fler tåg, och en dag så kommer ni att kliva på ert.Tydligen så skiljer sig bostadsmarknaderna i LA och San Francisco-Bay Area från övriga landet. Här är de fortfarande heta. Och därmed är det ju inte så lätt att hänga med i budgivningar etc. Men jag håller tummarna för er!

• Anne skriver:

  maj 9, 2007 kl. 9:21 f m

  Jag VET precis hur det känns. Man är så besviken. Vare sig man vill det eller ej så investerar man känslomässigt i det där huset man tittat på och vill ha… Man blir trött och tänker, nej jag orkar inte med den här huskarusellen mer. Men det finns andra drömhus och den dagen ni verkligen står där med nyckeln i handen till ert hus kommer ni att tänka: Yes, vilken tur vi aldrig fick de där husen vi budade på tidigare. Det är ju det här som är VÅRT drömhus!Till sist, vilka fruktansvärda priser. Har ju förstått det är svindyrt i CA. Ungefär hur stort är ett hus och en tomt som man betalar 1 miljon dollar för? Jag antar att hus i den prisklassen ligger i bra områden för det priset? Eller?

• JaCal skriver:

  maj 9, 2007 kl. 6:55 f m

  Äsch då. Skickar över en massa energi att börja om – tänk så mycket emotionellt det ändå är med hustitt och husköp… hur cool man än är och inte alls, nej då, absolut inte, tänker på hur det eventuell, kanske skulle kunna bli…

• Fia Baker skriver:

  maj 9, 2007 kl. 4:39 f m

  Ok, nya tag, nya insatser nya hus att kolla på och bjuda på! Förr eller senare blir det er tur. Tänka så här – ert hus sitter någonstans där ute och bara väntar på er. Det går ingenstans och v-e-t att ni kommer så småningom.Hm, DET vore väl något att skriva en barnbok om? Hur huset satt där och bara visste och väntade…och suckade lite otåligt innan det fick just de rätta människorna, ljuden och dofterna i sig…