Igår kväll, inne på Starbucks i Santa Monica, stod det en man framför mig i kön. Han var ganska kort, inte så mycket längre än mig, och han såg vänlig ut. Sympatisk.
När det var hans tur att handla lade han framför sig på disken en skrivbok med svarta, mjuka pärmar. Den såg precis ut som min, bara litet större och på framsidan stod det präntat "Journal" med skrivstil , det gör det inte på min. Den såg ut att vara väl använd, litet veckad och sliten var den, och här och där stack det ut små lappar med textkluttar på.
Jag sneglade litet diskret på lapparna, men det gick inte att läsa vad det stod. Sedan tog han sina kakor – han köpte inget kaffe – och sin skrivbok, log litet mot mig, sådär som man gör när man nästan råkar stöta ihop, och gick ut genom dörren.
Lämna ett svar