Det är en himla tur att jag inte upptäckt bloggvärlden förrän sent i livet, eller rättare sagt, när avhandligen nästan var klar. Hade jag hittat dit för säg tre år sedan så hade det inte blivit någon avhandling, det är jag övertygad om. Det krävs så litet, jag behöver inte lämna stolen, inte plocka upp en bok, inte ta på mig skorna, inget sånt ansträngande krävs för att fly något spytråkigt som jag håller på med. Bara ett snabbt tryck på safarisymbolen, jag förstår knappt hur det gick till, och så är jag där igen. Och så tänker jag "bara en till…" och sedan har det helt plötsligt gått en evighet och ungarna ska hämtas från dagis och skolan.
Ingen färdig presentation idag heller alltså. Men i morgon så…
Ing – ****svettas*** mer Tippex än ngt annat för denna ordblinda åsna!! Jag tar gärna alla moment av ..hm…hur säger jag …avledningar..men ta INTE ifrån mig möjligheten att kolla stavningen… ;P
Hmmm…och så Tippexflaskan förstås…
Gamla hederliga skrivmaskiner, det var grejer det. Inga störande kringmoment, bara författaren och ett blankt papper…ahhh…
Säger du det? ;)Jag förbannar den dagen då jag slurfade in på den första bloggen. Nu ska jag bara läsa ett par till innan det är dags att avhandla igen.