Om ni vill läsa en fantastiskt bra artikel om hemlöshet i USA ur ett något oväntat perspektiv – läs Chip Ward om hemlösas tillflykt till biblioteken.
Publicerad i LA Times i en kortare version och i en längre version på TomDispatch (scrolla ner en liten bit på sidan så kommer artikeln).
En sista fristad
april 2nd, 2007 § 6 comments
Sent omsider fick jag fram artikeln. Instämmer i att det var en mycket välskriven artikel som förtjänar uppmärksamhet. Hemlösheten är annars en fråga som inte engagerat mig, usch hur hemskt och kallt det låter att skriva så. Jag menar förstås inte jag är oberörd inför hemlösheten och alla tragiska människoöden. Men det är ingenting jag engagerat mig i eller fördjupat mig i.Men med tanke på allt elände som finns i världen, så tror jag inte människan kan engagera sig och brinna för alla frågor utan man väljer ut några frågor/problem som man väljer engagera sig mer för, och på sitt eget lilla vis försöka bidra med något som på ett pyttepyttelitet sätt kanske kan påverka.Miljöfrågor är något som står mig väldigt varmt om hjärtat. Plus en del annat också, men ska inte snöa in på det i den här kommentaren.Hur känner ni andra? Vad för frågor brinner ni för?
Ja, här i Atlanta har man gjort försök, MEN det blev en politisk fråga direkt, inte bara det utan det blev också en rasfråga. SUCK. Vi hade ett public hearing som jag gick på och då när det börjades tjafsas om att detta bara skulle vara vita som skulle få plats på de sk permanent assisted homes (dvs lägenheter för främst psyksjuka) så orkade jag inte mer utan gick. Ja – det var inte de vita som påstod detta utan de svarta. Atlanta är en stad som styrs av svarta för svarta. Det ser ju jättehemskt ut när jag skriver så, men tyvärr är det så. De svarta har massor med lobbygrupper här och de infiltrerar ALLT som händer här i Atlanta. Vill de att rasism ska dö ut gäller det väl för katten att jobba helt färgblind?? Inte ta upp frågan hela tiden.Men detta är ju södern…..SUCK…..min granne undrade om jag hade blivit socialarbetare då han tyckte att det sprang för många svarta in och ut i mitt hus. Mitt svar till honom lämpar sig inte för tryck. Jag har inte talat med honom sedan dess.Mer positivt dock är att de ska bilda en kommitte för att utreda dessa frågor om hur vi ska göra med våra spykiskt sjuka som inte har något hem. Jag har blivit tillfrågad om jag vill sitta med, och det är ju roligt, men jag får se vad jag har tid för. Oj detta blev långt, men ämnena ligger mig varmt om hjärtat. Så förlåt.
Här i Los Angeles verkar det som att det nu finns en politisk vilja att faktiskt ta itu med hemlösheten. När man ser alla trasiga människor som går och står och sitter på trottoarer och i gathörn – och så många av dem pratar med sig själv och sina demoner – så kan man bara innerligen hoppas att situationen faktiskt kommer att bli bättre och att det inte stannar vid prat och goda intentioner.
Den artikeln var jag tvungen att läsa färdigt! Håller med Fia om att den var väldigt välskriven och den borrade sig in i hjärteroten…Skapade väldigt mycket tankar och funderingar. Precis som i USA så valde man i Sverige att reformera mentalsjukvården på 80-talet genom att stänga mentalsjukhusen till förmån för mer öppen vård. Jag läste en studie av en kriminolog som kollade upp vad som hänt över 1000 patienter från 3 mentalsjukhus i Stockholm. 10 år efter att de släppts ut i samhället så hade 13% dött och 33% begått självmord. Det är siffror som berör!! Jag skrev en uppsats i ämnet som gymnasie-elev och det berörde då med!
Visst är den bra. Som du säger, han skriver så matter of fact och visar fenomenalt hur sorglig hela hemlöshetseländet – särskilt för de psykiskt sjuka – är i USA.
Vilken utomordentligt väl skriven artikel och det ord som kom för mig var compassion, artikelförfattaren unvek (nästan helt) att göra detta till en politisk fråga och såg situationen för vad den är. Jag skulle nog gilla den mannen om jag träffade honom, tror jag. Tack för en god läsupplevelse.