Jag följde med 6-åringen och hennes klass på teater idag, vi såg Cinderella. Det var en helt ny version för mig, en där Askungen förstås förtvivlat gärna ville gå på bal, dock inte för att bli gift. Istället såg hon det som ett utmärkt tillfälle att tala allvar med kungen om hans usla skattepolitik. I syfte att bygga ut slottet så att det blev större än grannens, hade han nämligen höjt skatterna ännu en gång och detta förde bönderna i hans rike över ruinens brant.
Slutet gott, allting gott. Askungen fick gå på bal, hon bad kungen så snällt att han skulle "give a penny to the peasant" vilket han också gjorde. Och kungen, drottningen, Askungen, prinsen och de raggiga bönderna förenades hand i hand på scen och sjöng "if you have a lot, give a little away" tillsammans.
Hollywood marxism at its finest. Och ja, Askungen och prinsen fick varandra på slutet här också.
Det blir liksom litet enklare och litet trevligare på det här viset – en slags utjämningspolitik på individnivå kanske, vilket gör att man inte behöver hålla på och ifrågasätta hela systemet…
Vad fint. (ingen ironi. inte så ycket i varje fall). Jag har svårt att se det hända i Sverige, här skulle alla hånskratta ut ett sådant projekt och kalla det för politiskt korrekt.