Sex underliga och egendomliga saker om mig själv då. Here we go, Fia:
1. På den tiden när man solade i solarier, någon gång på 1980-talet, brukade jag roa mig med att gissa hur lång tid som hade gått av halvtimmen, alternativt hur lång tid som var kvar. Jag gissade alltid rätt, på minuten.
2. Jag äter ofta upp mina barns godis, särskilt när vi varit på Ikea och hamstrat. Jag tröstar mig med att de har ändå glömt bort det och att barnfetma är farligt. Fetma på 37-åriga kvinnor är inte alls lika farligt.
3. Jag har en enorm prestationsångest inför praktiskt taget allt, men särskilt inför att köpa presenter. Det måste vara den ultimata gåvan, annars får det vara. Och ja, jag avskyr att köpa presenter.
4. Jag klarar inte av att läsa blogginlägg där författaren använder fem utropstecken i rad, eller fem frågetecken, eller rent av tre utropstecken och sedan två frågetecken efter varandra. Jag fixar inte heller när ord skrivna med stora bokstäver poppar upp i varannan mening.
5. Jag är livrädd för att hysa åsikter som på något minsta vis kan såra andra människor och därför vill jag gärna ta bort den förra punkten. Men den får stå kvar eftersom jag jobbar på att faktiskt våga ha en åsikt, Snälla strunta i den bara, man ska skriva som man vill och känner för. Låt utropstecknen flöda!!!!!
6. Jag är manodepressiv light. Antingen är livet alldeles fantastiskt eller så är det skit, antingen lyser solen eller så står jag där med foten i hundbajs, antingen befinner jag mig på topp eller liggandes i rännstenen. Fast på ett hanterbart sätt än så länge.
Sådärja, underligare än så blev det inte. Och eftersom jag är den sista i bloggvärlden att få denna utmaning, så finns det ingen kvar att skicka den till. Cirkeln är sluten.
Om du är den nya språkpolisen känner jag mig trygg…för jag tror att du är en SNÄLL sådan…Kram!!!!!! och inga ?????
Hm, Fia, det där var bra exempel på när det såg alldeles utmärkt ut. Men om du hade skrivit Skulle inte frågetecken och utropstecken funka ihop!!!?? vad MENAR du???!!! så hade jag nog fått litet ont i öronen, det hjälps inte. MEN, jag vill å det bestämdaste poängtera att i denna blogg råder total teckenfrihet, alla får använda vilka och hur många tecken de vill och jag kommer inte att ha några som helst synpunkter. Jag känner mig inte alls hemma i min nyvunna roll som språkpolis, särskilt som jag själv är usel på kommatering, har en stark förkärlek för långa meningar och använder … i tid och otid. Och JaCal, oss mesproppar emellan, visst får man se till att peppa sina barn så att de ska våga uttrycka sina åsikter även om de inte alltid är alldeles bekväma. Vem vet, det kanske sprider sig så vi också blir bättre på det på gamla dar…
Skulle inte utropstecken och frågetecken funka ihop?! Vad menar du!? Kram från Ret-Fia
Jag är imponerad av solarie tiduppfattningen – själv somnade jag alltid som en stock (har nästan helt förträngt att jag faktiskt solade solarium, hualigen). Jag är snäppet värre – min 3,5 åring vet knappt vad godis är och har aldrig ens fått smaka min IKEA choklad… fast å andra sidan är det ju kanske att anse vara mitt godis från början då…Och nu måste jag få använda ett litet utropstecken (!) för det kliar i fingrarna – flera meningar utan! Haha! Jag räcker upp handen – jag är nog rätt stor användare av utropstecken (fast oftast mest två för att liksom understryka vikten och storheten i utropet.. ) och smyger då och då in ett ? också – tycker de gör sig så bra tillsammans. Fast bara i bloggsammanhang där jag mer babblar och ingen kan höra hur meningen har en både fråga och ett utrop i sig eller hur STARKT jag tycker något. Kanske som konsekvens att jag annars skriver så makalöst formella dokument och planer och skrifter (där det otroligt sällan ingår varken ! eller ?) att jag bara måste shaka loss lite ibland. Man kanske skulle börja podcasta sina blogginlägg istället – då syns ju inte varken antal utropstecken eller olika variationer… Haha! För övrigt tycker jag din punkt 4 var bra (och här måste jag får göra två)!! Det är svårt att ha åsikter och precis som du skriver i 5 är det alldeles för vanligt att jag backar. Jag går mycket och klurar på hur jag ska få mina barn att inte alls bli en mespropp som jag, utan att rakryggat (men med respekt och omtanke) säga vad de känner och tycker… och hoppas febrilt att det inte är en genetiskt egenskap.
Eva, jag lovar, jag har inte ens märkt att du använder fem utropstecken i följd. Jag tänkte inte på någon särskild alls när jag skrev det, det liksom bara blurpade ut. Dessutom har jag inte med det att göra, du ska använda alla tecken du vill om det är det du behöver för att säga det du vill säga och strunta högaktningsfullt i mina griniga underligheter. Så det så. Så om du nu slutar använda fem utropstecken när du kommenterar så blir jag litet ledsen och så ber jag om ursäkt förstås. Kram från mig.
Härmed erkänner jag följande: Jag blev sur, stött och grinig över din kommentar om utropstecken, stora bokstäver osv. Varför då? Jo,jag har också många egenskaper som är egendomliga och den mest egendomliga är att jag, 38 år till trots, fortfarande tror att jag är centrum i hela universum. Därför trodde jag följdaktligen att din kommentar enbart var riktad mot mig. Det är inte ovanligt att jag skriver en mening med minst 5 utropstecken som också kan avslutas med ett frågetecken. Hur som helst så var det intressant att läsa om dina egendomliga egenskaper och inse att alla har sina spöken i garderoben. Kram
Och Fia, jag ville ju också gärna tro att det var slut eftersom det var så mördande tråkigt och svettigt att ligga där, men min interna klocka höll stenhård koll på tiden. Inget fusk. Dessutom tänker jag börja att uppmuntra användningen av flera utropstecken efter varandra för att kompensera för det jag skrev tidigare.Gränsen går vid kombinationen utrops- och frågetecken. Någon måtta får det vara.
Ha, det bevisar bara att du och dina bekanta är lika underliga. Man ska väl inte stjäla från sina barn, i all synnerhet inte sina egna. När jag tänker efter så visar ju din kommentar faktiskt att du är ännu underligare än vad jag någonsin kommer att bli eftersom du tycker att det är ok. Det känns bra att inte vara underligast.
Fast hur underligt är det egentligen att äta upp sina barns godis? Jag gör det. Och jag har bekanta som gör det, också.
Det var ju intressant att läsa! (Se, bara ett utropstecken ;P) Imponerande att du alltid gissade rätt i solariet, själv trodde jag alltid att jag nästan var klar och tog av mig glasögonen och insåg att jag hade 14 minuter eller mer kvar.