Sjuka barn, sjuk mamma, bortrest eller jobbandes man. Ingen ork, ingen lust, inget skrivet. Inga jobb sökta, inga telefonsamtal ringda, inga springrundor sprungna, faktiskt inget roligt alls. Förutom att mina barn och jag har lagt oss till med vanan att somna tillsammans i en liten hög i dubbelsängen. Det tycker jag om.
Hur som helst, idag tror jag att det vänder, jag hoppas verkligen att det vänder, för ikväll ska jag göra högläsningsdebut på skrivkursen. Oh my.
Stressa inte, det finns ingen deadline, och gör det bara om du tycker att det är kul. Så klart vill jag ju att du gör det, för jag är ju nu en gång för alla en nyfiken liten loppa ;PSkickar en stor och varm må-bättre-kram!
Tack för omtanken. Mitt usla allmäntillstånd har gjort att blogginläggen blivit väldigt få på sistone så jag tyckte att jag måste förklara mig. Men nu börjar vi återhämta oss och energin börjar återvända. Och jag ska ta mig an din utmaning Fia, alldeles snart.
Hr får du något att roa dig med i din ensamhet. Jag har utmanat dig! Kolla på min blogg så ser du. Kram!
Ajajaj, kan bara känna empati och hoppas på att ni alla snart blir friska och att maken inte är på vift alltför länge!! Vi har precis kommit ur en sådan period när alla var sjuka och maken var borta…fy fasen alltså, när man är dålig vill man ju ligga i sängen och kurera och inte ta hand om andra sjuklingar!!Lycka till med högläsningen!!!